Sverige är på väg att skriva om reglerna för polisens användning av skjutvapen i grunden. Regeringen har lagt fram ett förslag om en helt ny lag som ska ersätta den mer än 50 år gamla skjutkungörelsen från 1969.
Den nya regleringen ska träda i kraft den 1 juli 2026 och beskrivs som en modernisering som ska ge både tydlighet och rättssäkerhet. Men förslaget väcker också frågor om risker och konsekvenser.
Justitieminister Gunnar Strömmer betonar vikten av klara regler. Skjutvapen är polisens mest farliga verktyg. Därför måste lagstiftningen vara både restriktiv och lätt att tillämpa, säger han.
Bakgrunden är en kritik som länge riktats mot dagens ordning, där rätten att skjuta regleras genom en kungörelse på lägre juridisk nivå än lag. Det har skapat osäkerhet om hur bestämmelserna förhåller sig till polislagen och brottsbalken.
Den nya lagen definierar tre tydliga situationer där vapen får användas. I självförsvar eller för att skydda andra och för att gripa eller hindra en farlig frihetsberövad från att rymma. Samt för att stoppa särskilt allvarliga brott eller överhängande hot mot liv och hälsa.
Polisen får dessutom rätt att rikta vapen mot en person redan innan ett angrepp påbörjats, om det är nödvändigt för att kunna ingripa.
Fördelar med de nya reglerna
En av de största vinsterna med den nya lagen är ökad tydlighet. Poliser i yttre tjänst har länge påtalat att dagens regler är svåröverskådliga. Brottskatalogen som anger när vapen får användas är både omfattande och ofullständig.
Terrorism och våldsamt upplopp, två av de mest akuta hoten i dagens samhälle, saknas i uppräkningen. Den nya lagen gör i stället bedömningen mer generell och knuten till farligheten i situationen snarare än till en specifik lista över brott.
Det stärker polisens handlingsförmåga i akuta situationer. Om en gärningsperson är uppenbart farlig kan polisen agera utan att först väga in om brottet finns med i en föråldrad kungörelse.
Samtidigt kan en tydligare lagtext göra det enklare att i efterhand granska om ett ingripande varit korrekt, vilket stärker både rättssäkerhet och allmänhetens förtroende.
Reglerna om proportionalitet och minsta möjliga skada framhålls också som en viktig förstärkning. Lagen kräver uttryckligen att vapen bara används när andra medel inte räcker och att varning och varningsskott ska ges när det är möjligt.
Varje ingripande måste dessutom dokumenteras. Det skapar bättre insyn och underlättar ansvarsutkrävande.
Ytterligare en fördel är att lagen markerar att även riktande av vapen omfattas. Det betyder att ett hotfullt moment som tidigare kunnat falla mellan stolarna nu tydligt regleras. Därmed får även de som utsätts för vapenhot ett rättsligt skydd.
Nackdelar och risker
Samtidigt finns kritik mot reformen. En farhåga är att den ökade möjligheten att rikta vapen kan leda till att hotfulla situationer uppstår oftare. När poliser ges mandat att tidigare ta till vapen riskerar det att normalisera ett hårdare förhållningssätt.
Det finns också en oro för att den nya lagen kan ge polisen större befogenheter än vad som är nödvändigt. Att lagtexten inte längre utgår från en brottskatalog utan från allvarlighetsbedömningar kan innebära ett större tolkningsutrymme för enskilda poliser.
Det kan i sin tur öka risken för att våld används i situationer som senare visar sig inte ha varit så hotfulla som de först uppfattades.
Om rätten att rikta vapen används oftare kan det leda till fler händelser som måste granskas i efterhand, vilket kan belasta både poliserna och rättssystemet.
En annan nackdel är risken för ökad psykisk press på poliserna själva. Även om lagen ska ge tydlighet återstår det faktum att besluten i skarpa lägen måste fattas på bråkdelen av en sekund.
Detta kan i praktiken medföra att poliser blir än mer osäkra, vilket både kan utsätta dem för fara i stunden men också risk för repressalier i efterhand om de i skarpt läge råkar välja att dra sitt tjänstevapen.
Möjliga följder för framtiden
Vilka konsekvenser lagen får beror i hög grad på hur den tillämpas i praktiken. Förespråkare menar att den kan leda till snabbare och säkrare ingripanden mot grova våldsbrott och terrorhot.
Den kan också stärka polisen i situationer där de tidigare tvingats vänta tills de själva blivit angripna.
Kritiker varnar däremot för att en större vana att använda vapen riskerar att öka antalet skottlossningar med polisinblandning. Det kan i förlängningen påverka både polisens trovärdighet och allmänhetens förtroende.
Klart är att lagen markerar ett skifte i synen på polisens befogenheter. Medan skjutkungörelsen byggde på detaljreglering av brottstyper är den nya lagen mer situationsbaserad och ger större ansvar åt den enskilde polisen.
Om detta leder till större trygghet eller större risk återstår att se.
När lagen väl träder i kraft kommer varje ingripande att bli ett test på om reformen lyckas skapa den balans som regeringen hoppas på.
En polis som är både effektiv och rättssäker, men också återhållsam när det gäller att använda sitt mest farliga verktyg.
