Mannen i taxin
Några kilometer utanför Avesta vid byn Krylbo hittas en taxichaufför mördad på en enslig grusväg. Taximordet väckte på sin tid stor uppmärksamhet i hela Sverige.
Avesta var vid 1949 en liten stad. Staden dominerades av järnverket som inriktade sig på att framställa specialstål. Fabriken var den dominerande arbetsplatsen och starkt bidragande till att forma staden.
Strax utanför Avesta ligger det lilla samhället Krylbo. Samhället växte upp och blev befolkat när den norra stambanan för järnvägen byggdes. Krylbo järnvägsstation var på 1940-talet känd för att efterlikna Stockholms Centralstation.

På telefonstationen i Avesta arbetade telefonister med att koppla samtal. Telefonnätet i Avesta var vid år 1949 inte automatiserat ännu, de kopplade alla samtal manuellt.
De flesta samtal som kom in till telefonstationen var från abonnenter som ville bli kopplade. Men även samtal från stadens telefonkiosker gick via telefonister. Stationen kopplade även akuta samtal som när ambulans och brandkår behövde larmas.
Timmar innan mordet
Vid 22-tiden på torsdagen den 18 augusti 1949 var det vaktombyte på telefonstationen. Den då 19 år gamla flickan Birgitta skulle arbeta hela natten fram till klockan 07 på fredagsmorgonen.
Sensommarkvällen utanför hennes arbetsplats var mulen med regnskurar av varierande intensitet.
Klockan 01 parkerar två taxibilar framför stadshotellet i Avesta. Chaufförerna kommer för att tala om för portieren att de är på plats. Taxichaufförerna är Herman Olsson och Tore Lövberg.
De båda skall hämta upp sällskap som förbeställt taxi från hotellet vid klockan 01.
De känner varandra väl. När de kliver ur sina taxibilar utanför hotellet reagerar Tore på att det sitter en passagerare i baksätet på Hermans taxi. En cykel sitter också fastspänd bak på taxibilen.
Herman skrattar lätt och förklarar för Tore medans de går in på hotellet, -den där passageraren och cykeln skall jag köra till Grubbo.

Diskussionen fortsätter inne i foajén på hotellet. De båda avbryts när portieren kommer fram bakom receptionen. I samma ögonblick kommer även sällskapet ut från restaurangen och får syn på chaufförerna.
Samtliga går ut till bilarna vid hotellets entré. De båda chaufförerna säger hejdå till varandra medan fem överförfriskade kunder kliver in i Tores taxi. Han svänger ut från parkeringsfickan och påbörjar färden mot Krylbo.
I backspegeln kan Tore se Hermans taxi men han hinner inte se hur många passagerare som kliver in i hans bil. Han ser inte heller om Hermans cykelpassagerare fortfarande finns kvar i taxin eller om han har klivet ur. Cykeln sitter fortfarande fastspänd bak på taxin.
Det är det sista Tore ser av Hermans taxi innan den försvinner.
Det tar inte många minuter att köra till den lilla byn Krylbo. Han släpper snabbt av sällskapet i Krylbo och vänder om sin taxi för att bege sig tillbaka till Avesta. Strax innan han kommer in till Avesta möter han sin kollega Herman som ser ut att vara på väg mot Krylbo han också.
Det är mörkt och disigt ute och strålkastarljuset bländar Tore från att kunna se hur många passagerare som sitter kvar i Hermans taxi.

Tore beslutar sig för att åka förbi hotellet en sista sväng. Väl framme vid hotellet kör Tore långsamt förbi entrén, men det är helt folktomt. Han bestämmer sig då för att åka vidare till taxistationen och ta sig lite nattvila.
Den mystiske mannen
Vid stadshotellet står portieren i receptionen vid 01.30-tiden och säger god kväll till två kvinnliga kollegor. En av kvinnorna arbetar som servitris och den andra som kassörska.
Ute på gatan beslutar sig de båda att cykla hem tillsammans. Men servitrisen har parkerat sin cykel på hotellets bakgård. Kassörskan blir väntande vid hotellets entré medan hennes kollega hämtar sin cykel.
Vägen som leder bak hotellet saknar belysning och är mörk. Kvinnan upplever mörkret som lite skrämmande. Hon har med sig en ficklampa som hon tänder för att kunna se bättre.
Plötsligt längre fram kan hon se konturerna av en person som står på bakgården. Hon blir rädd men behåller lugnet. Hon kan se att det är en man som står där och röker. Mannen tilltalar kvinnan att hon inte behöver vara rädd för honom.
Hon tar sin cykel och svarar honom medan hon hoppar upp på cykeln, -Nej då, herrn har ju inte gjort något ont.
Hon hastar iväg för att möta upp kollegan på framsidan. Kvinnan reagerar på att mannen hela tiden försöker dölja sitt ansikte. Han vände hela tiden bort huvudet.
Utan att riktigt kunna se hur mannen såg ut förstod hon ganska omgående att hon inte känner mannen. Hon nämner mötet med mannen för kassörskan när de cyklar hem.
Kassörskan upplever precis som servitrisen att situationen med mannen var märklig. -Varför står han där i mörkret och smyger mitt i natten.

På vägen hem
Klockan 02 kommer en lastbil körandes söderut från Avesta. Den har precis passerat Krylbo och kör vidare mot Grubbo. Vid ratten sitter Kjell, han är på väg mot sitt föräldrahem.
Det är becksvart ute och grusvägen han kör på har precis blivit hyvlad. Rullgruset gör kurvorna lite sliriga. Kjell fokuserar med blicken långt fram på vägen för att kunna anpassa lastbilens hastighet efter väglaget.
Ett ljussken gör sig plötsligt synlig långt bortom nästa kurva. Det är flera hundra meter längre fram. Kjell kan den här vägen väldigt väl och vet att det inte finns något hus efter kurvan.
Det måste vara ljuset från ett fordon som kommer, tänker han. Han sänker hastigheten för att lättare kunna manövrera sin breda lastbil vid mötet med bilen.
När ljusskenet kommer närmare upptäcker han att det inte alls är något möte. Det ser ut som om han kommer ifatt ett fordon. Den verkar köra åt samma håll som han själv.
Han reagerar dock på att bilen måste köra ovanligt sakta, hans lastbil skulle inte kunna komma ifatt annars. Sekunder senare svänger han ut ur kurvan och inser att bilen i själva verket inte alls kör. Den står stilla, mitt på vägen.
Kjell bromsar kraftigt och lastbilens bromsar gnisslar till. Han stannar ungefär tjugo meter bakom fordonet som står stilla på vägen. Ingen människa syns till i mörkret.
Han tycker sig känna igen bilen, det är en taxibil. Han kan se registreringsnumret på bilen och inser ganska raskt att detta är Hermans taxibil.
Alla i trakten kring Avesta känner till Hermans taxi. Kjells blick uppmärksammar något som ligger på vägbanan bakom det stillastående fordonet. Han kan inte riktigt urskilja vad det är.
Han beslutar sig för att kliva ur och gå fram till bilen. Taxibilens motor är avstängd men tändningen och belysningen är på. Kjell går försiktigt fram mot taxibilen.
Han kan fortfarande inte se någon människa i närheten. Några meter från bilen gör Kjell en fasansfull upptäckt. På vägen ligger en människa, helt stilla och livlös.

Kjell föreställer sig att det kanske inträffat en olycka. När han lutar sig över kroppen ser han att det samlats en stor mängd blod i gruset. Blod har även runnit ned över personens ansikte.
Han förstår att han måste kalla på hjälp. Kjell gör en snabb fundering över vad han skall göra. Han kör med högsta hastighet tillbaka mot Krylbo, byn ligger två kilometer bort.
Där kan han larma polisen. Vid polisstationen i Krylbo finns bara en polisman. Han bor i lägenheten ovanför själva polisstationen. Han har vakt dygnet runt och måste vara i beredskap att rycka ut under dygnets alla timmar.
Mannen med lastbilen
En klocka ljuder högt. Yrvaken och lite smått irriterad stiger polismannen upp ur sängen. Han öppnar sitt fönster som vetter ut mot gatan. Klockan är nästan tre på morgonen.
Den yrvakne polismannen lutar sig ut genom fönstret och ser en ung man med en lastbil, det är Kjell. Han frågar den unga mannen vad han vill. Han får då veta att den unge mannen har hittat ett taxifordon mitt på vägen strax efter Krylbo mot Grubbo.
Bakom taxin på vägbanan ligger en människa livlös och blodig.
Polismannen tar snabbt på sin uniform och öppnar polisstationen. Han slår en signal till telefonstationen för att bli kopplad till taxistationen. Han kopplas och signalerna ringer.
” Polisen i Krylbo har vid denna tid (1949) ingen egen polisbil. Polisen i Krylbo har endast en cykel att ta sig fram med. ”
Efter någon minut svarar Tore Lövberg i telefonen, han ligger och sover på taxistationen i Avesta. Tore får snabbt förklarat för sig vad som hänt.
Han får besked av polismannen att ta med sig ambulansen och hämta upp honom vid polisstationen i Krylbo.
” Taxistationen handhar även ambulanstransporterna i Avesta trakten. ”
Mindre än femton minuter senare
Ankommer de tre till platsen där taxibilen står på grusvägen. Ambulansen och lastbilen stannar ett tiotal meter bakom Hermans taxibil. Det är fortfarande mörkt ute och taxins belysning har nästan slocknat eftersom batteriet nästan är urladdat.
Polismannen går först fram till kroppen. Han böjer sig ned och undersöker den. Han ser direkt att det är Herman som är död och att det inte är någon olycka.
Bakhuvudet är nästintill krossat och blodet har runnit ur både öronen, näsan och munnen. Hermans huvud vilar mot gruset med ansiktet ned. Vid kroppen har en stor blodansamling bildats.

Polismannen ger lastbilschauffören i uppdrag att stanna kvar och bevaka brottsplatsen. Han och taxichauffören behöver åka tillbaka till Krylbo för att ringa in förstärkning.
Lastbilschauffören stannar motvilligt kvar. Han vill dock inte stå ute i mörkret i skogen tillsammans med en död kropp. Så han bestämmer sig för att hoppa in i hytten på lastbilen och låser dörrarna.
Han startar motorn för att hålla sig varm och tänder lastbilens strålkastare för att kunna se bättre i mörkret.
Kallar på förstärkning
I bilen tillbaka till Krylbo berättar Tore för polismannen att Herman hade en okänd passagerare i bilen, med cykel. Herman plockade upp honom innan han kom till stadshotellet vid 01-tiden.
Tore visste dock inte huruvida cyklisten åkt med Herman mot Grubbo eller inte.
Tore var tagen av nattens händelse, en kamrat och kollega var död. Tillbaka på polisstationen behövde det nu utföras en hel serie av telefonsamtal.
Dags att få fart på ordningsmaktens långa arm. Polismannen kontaktar sin närmaste chef, landsfiskalen. När han fått saken förklarad för sig behöver landsfiskalen kontakta sin chef, landsfogden.
Fogden är chef för polisväsendet i länet.
Stadspolisen i Falun kontaktas också för att få fatt i manskap till platsen samt upprätta vägspärrar. Närliggande polisdistrikt måste också kontaktas för att bli uppmärksammade på vad som inträffat.
Något signalement på en misstänkt fanns inte i denna stund.
På brottsplatsen
Strax före klockan sju på fredagsmorgonen den 19 augusti är det febril aktivitet på brottsplatsen. Lastbilschauffören har åkt hem till sitt föräldrahem.
Manskap och förstärkning från Avesta har nu anlänt. Tekniker undersöker taxin, brottsplatsen och kroppen. Det är viktigt att hitta minsta detalj om vem, hur och varför Herman mördats.

Klockan är nästan åtta på morgonkvisten när det knackar på ytterdörren till familjen Olssons hus.
När dörren öppnas står en man i polisuniform utanför. Innan fru Olsson anat oråd nås hon av det beklagliga budskapet att hennes man hittats mördad.
Mordkommissionen kallas in
Vägspärrar upprättas i hela länet och alla fordon stoppas för att genomsökas. Vid polisstationen i Avesta har polischefen, landsfiskalen och landsfogden sammanstrålat med all övrig personal från både Västerås och Falun.
Mordkommissionen med utredare från Stockholm är också på väg till Avesta med flyg.
Tjugofem till trettio poliser kallas in för att arbeta med fallet. Taxichauffören Tore har lämnat vittnesmål om nattens körningar, och vilka som åkt med. Den mystiska mannen som suttit i Hermans bil väcker utredarnas uppmärksamhet.
Telefonisten på telefonstationen har också vittnat. Hon kopplade vidare en man som ringt för att bli kopplad till taxi. Mannen ringde från en telefonkiosk i Avesta. Han stod vid korsningen Garmakargatan och Jonssonvägen.
Telefonkiosken ligger bara ett femtiotal meter från taxistationen. Utredarna besöker även stadshotellet för att ta vittnesmål. Där får de höra om mötet med en mystisk man som gömt sig på bakgården.
Rykten sprider sig
Ryktet om mordet på Herman sprider sig snabbt i trakten. Folk samlas utanför polisstationen i Avesta för att försöka få reda på vad som händer.
Under fredagseftermiddagen anländer utredarna från Stockholms mordkommission. Polisen håller en presskonferens för att ge pressen och allmänheten information om vad som hänt.
Presskonferensen blir en väldigt tillknäppt tillställning där polisen i det närmaste inte säger någonting om mordet.
” Samarbetet mellan polis och press var vid denna tid (1949) i sin linda. Polisen hade väldigt liten erfarenhet hur de skulle informera pressen och hur de skulle kunna nyttja allmänheten till sin fördel. ”
Den dåliga kommunikationen från polisen medför att pressen mer eller mindre hittar på saker att skriva om. Allmänheten kan läsa i tidningen hur polisen redan vet vem gärningsmannen är och att det bara är en tidsfråga tills han är gripen.
I och med detta uppfattar allmänheten det som att polisen vet vem mördaren är. Det medförde att allmänheten inte tyckte det var nödvändigt att ringa för att lämna tips.
Den legendariske utredaren Otto Wendel från Stockholm har kommit till Avesta. Han och rättsläkaren har fått i uppgift att fastställa vad som hänt och hur Herman dött.
Herman Olsson
Kroppen ligger framstupa med ansiktets vänstra del mot gruset. Hans taximössa har åkt av huvudet, troligtvis under fallet. Den har hamnat några decimeter framför honom.
Mössans övre del har en skada i form av ett trekantigt hål. Motsvarande skada återfinns i Hermans bakhuvud. Han har träffats av ett väldigt kraftigt slag mot huvudet med ett vasst föremål. Utredarna tror att det kan vara en mindre yxa.
När Herman var liggande på marken har mördaren utdelat ytterligare ett våldsamt slag mot hans bakhuvud. Slaget har spräckt skallen och gett svåra och dödliga hjärnskador.
Herman avled troligtvis direkt efter det sista slaget. I pannan har han skrapsår som troligen uppkommit när han ramlade mot gruset.
På vägbanan kan brottsplatsundersökarna se hjulspår från Hermans taxibil. Spåren visar inga tecken på en hastig eller kraftig inbromsning. Hjulspåren är jämna och tyder på en normal inbromsning. Det syns även svaga cykelspår från bilen.
Mördaren har cyklat från platsen. Spåren leder utredarna ned till närmaste avtagsväg, som leder mot Dalsberga. Sen är spåren inte synbara längre. Varför Herman stannat sin bil mitt i vägbanan förbryllar utredarna.
Troligtvis har gärningsmannen bett Herman att stanna ganska plötsligt. Därefter begärt att få stiga ur bilen och cykla. Utredarnas teori är att Herman blivit slagen i huvudet när han var upptagen med att lasta av passagerarens cykel.
Cykelhållaren är placerad bak på taxibilen. Utredarna misstänker att det är ett rånmord. Det enda spåret mördaren lämnat, förutom cykelspåren, är ett skoavtryck på Hermans kavaj.
Hermans penningväska är också stulen. Väskan hade Herman under sin kavaj fastspänd över ena axeln. I väskan fanns 350 svenska riksdaler .
” Vid år 1949 var detta en tämligen aktningsvärd summa att komma över. ”

Taxibilen genomsöks men utan att finna några ledtrådar. Skoavtrycket har troligen uppstått när Herman låg på marken. Avtrycket på kavajen är inte särskilt tydligt, men det går att se ett räfflat mönster efter sulan.
Dygnet efter mordet
Polisens utredare är övertygade om att den mystiske mannen på stadshotellet är mannen de söker. Utredarna är också säkra på att mannen ringt från telefonkiosken i Avesta.
Telefonisten som kopplade samtalet berättade att mannen talade med lokal dialekt. Hon upplevde mannen som en lokal ortsbo.
Mannen ville att taxin skulle komma till korsningen Garmakargatan och Jonssonvägen. Endast en ortsbo skulle kalla gatan för Jonssonvägen. Det fullständiga namnet på gatan är Axel Jonssons väg.
Vägskyltarna var dessutom inte synliga från telefonkiosken. Utredarna såg det föga osannolikt att mannen läst skyltarna innan han gick till telefonkiosken.
Mordvapnet saknas och kan inte hittas på brottsplatsen. Terrängen vid mordplatsen genomsöks noga av hemvärnet.
De söker även av terrängen längs med järnvägen. Tågtrafiken passerar Avesta inte långt från brottsplatsen. Men sökningarna ger inga ledtrådar efter gärningsmannen.
Signalementet på gärningsmannen är runt 30-35 års åldern. Drygt 180 centimeter lång och ganska smal kroppsbyggnad.
Mannen var klädd i en grågrön sportkostym och golfbyxor. Han hade också en ljus överrock samt en basker på huvudet.
” Vanliga kläder på den tiden och inget som utmärker sig. ”

Ryktena fortsätter
Rykten sprider sig bland ortsborna och alla misstänker alla för att vara mördaren. Många tips kommer in där personer sett sin granne komma hem sent under mordnatten. Inget av tipsen leder utredarna närmare en gärningsman.
Många blir inkallade på förhör och några lokalbor blir extra intressanta. Samtliga kunde sedermera avskrivas från utredningen.
Ett vittne som hörde av sig till polisen gällde en man som blivit uppmärksammad vid en gård i Hedemora. Gården ligger inte långt från mordplatsen.
Mitt i natten hade vittnet sett honom stå vid en vattenbrunn och tvätta händerna.
Utredarna kallade in mannen på förhör men kunde inte knyta honom till själva mordet. Men rykten om att polisen misstänkt honom blev väldigt betungande för hans familj.
Till den grad att familjen blev tvungen att flytta från Avesta. De bosatte sig i stället i skåne, i hopp om att bli kvitt ryktena. Men ryktet förföljde familjen även dit. Något år senare skildes paret.
Mannen ifråga försvann efter skilsmässan och syntes inte till på över tjugo år.
Olöst mordfall
Taximordet på Herman Olsson i Avesta förblir olöst för polisens utredare. Intresset från pressen svalnade i takt med att polisen inte lyckades komma någon vart.
Utredningen gav under de kommande åren flera hyllmeter av uppslag i ärendet. Men ingen gärningsman kunde lokaliseras.
I Sverige preskriberades mord efter tjugofem år vid denna tiden. Under åren som gick publicerades det sporadiskt notiser, uppslag och artiklar om mordet. Vid varje publicering kom det in nya tips till polisen.
Men inget som förde utredningen framåt.
Med endast fem dagar kvar från att mordet preskriberas kom ett högaktuellt tips in till polisen. Det gällde mannen som tvättade händerna vid en brunn bara några kilometer från mordplatsen den aktuella natten.
Han hade dessutom varit försvunnen i över två decennier. Utredaren som mottog tipset åkte själv iväg för att hålla förhör med mannen.
Men även denna gången kunde den misstänkta mannen lämna uppgifter som för polisen var tillfredsställande.
” Den 19 augusti 1975 preskriberades taximordet på Herman Olsson. ”
Utredaren som ensam arbetat med fallet i flera år satt på sitt kontor när timmen slog midnatt. Klockan ringde in det tjugofemte året och utredningen var avslutad. Utredaren kunde nu plocka bort utredningspärmarna, för gott!
Mordet på taxichauffören Herman Olsson förblev olöst.
Läs också …