Denna artikel skrevs år 2017 av ColdCases. Polisen har omorganiserats i flera omgångar sedan dess. Artikeln återger inte längre korrekt hur Polisens avdelningar är organiserad 2024. Även om rotlar och avdelningar förvunnet eller ändrat namn är polisens arbete fortfarande detsamma.
Det finns flera olika avdelningar inom länskriminalen.
Bedrägeriroteln – Sysslar med ekonomisk brottslighet, såsom skattebrott, bedrägerier och miljöbrott.
Beslagsroteln – Administrerar polisens beslag i utredningar.
Förundersökningsroteln – Sköter alla polisledda förundersökningar av mängdbrott i det aktuella länet.
Mängdbrottsroteln – Utreder mängdbrott, utlänningsärenden, försvunna personer och handräckningsärenden.
Spaningsroteln – Bedriver spaning mot organiserad brottslighet och narkotikabrott.
Familjevåldsroteln – Arbetar med att utreda vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn.
Tekniska roteln – Utför brottsplatsundersökningar och säkrar spår samt dokumenterar brottsplatser.
Roteln för grova brott – Arbetar med att utreda grova vålds – och även stöldbrott samt granska och förhöra anhållna och häktade personer.
I filmens värld
Många hemma i tv-soffan har en återkommande klichébild av den framgångsrike mordutredaren. Inte sällan kommer den bilden från alla polisserier på tv.
Där huvudpersonen inte allt för sällan, har alkoholproblem, har kort stubin, springer runt med skjutvapen dragna stup i kvarten och löser omöjliga mordfall på slumpartade infall.
Inte sällan finner de också fantastisk teknisk bevisning som de på bara några sekunder kan hokus-pokus analysera och knyta gärningsmannen till. -Sedan är boven fast och bakom lås och bom!
I verkligheten är framgångsfaktorerna för en mordutredare något helt annat. Det som gör en grupp mordutredare framgångsrika är noggrannhet, vara granskande, tålmodighet och samtidigt vara analyserande och kritisk.
Verklighetens utredare
Den ideala utredaren vid ett våldsbrott som mord, arbetar mer likt en historieforskare. Utredaren använder egentligen en abduktiv metod för att utreda ett historiskt skeende.
Den första åtgärden, förutom att tekniker gör en brottsplatsundersökning, är att mordutredarna okulärt och kritiskt granskar mordplatsen.
- Är uppgifter som samlats in entydiga med den spårbild som observeras på platsen?
- Kan det finnas alternativa moment i vad som hänt, som orsakat själva effekten till brottet?
Informationen som samlas in vid en mordutredning kommer från en rad olika källor. De främsta källorna till information kommer från en rad olika former av teknisk bevisning samt vittnesuppgifter.
Saknas vittnesuppgifter till brottet är mordutredarnas kunskaper och erfarenheter än viktigare. Inte minst för att kunna identifiera och välja ut de mest troliga hypoteserna att arbeta vidare med.
All information som kommer in i utredningen behöver värderas kritiskt eftersom den kan vara missvisande eller innehålla felkällor.
Hjälpmedel
Mordutredarna har givetvis hjälpmedel för det initiala utredningsarbetet. PUG (Polisens metodstöd för utredning av grova våldsbrott) Det är en digital handbok, som när denna text skrivs 2017, är på 96 sidor.
I polisspråk från 70-talet också benämnd som mordbibeln. Handboken har under åren uppdaterats ett flertal gånger i takt med att utredningstekniska detaljer tillkommit.
Grundprincipen till handboken är till för att utredarna inte skall försumma viktiga komponenter eller teknikaliteter i utredningen.
Även för att katalogisera, registrera och avsnittsindela ärendet och få en betydligt lättare överblick och kontroll av utredningen.
En fullständig PUG-utredning kräver 25-30 personer för att få full slagkraft och effektivitet.
Det pågår ett intensivt arbete parallellt med varandra
- Brottsplatsundersökning
- Rättsmedicinsk undersökning
- Inre spaning i både polisiära och offentliga register
- Övrig spaning (mobildata från operatör, ekonomisk kartläggning, rörelser på bankkonton m.m.)
- Inledande förhör (vittnen, misstänkta, anhöriga, omgivning, grannar och andra intressanta individer)
- Administrativa och juridiska processer (tipsmottagning, bedömningsarbete, registrering, resursfördelning och diarieföring)
Förhör & Vittnen
Inte allt för sällan ställs en utredare inför motstridiga uppgifter. Detta kan ha flera olika förklaringar. Det kan ligga i någons eller flera personers intresse att vilseleda utredaren.
Det kan också vara den enkla förklaringen att det beror på missuppfattningar av det som vittnet tror sig sett eller bara minnesmässiga fel.
Här är det viktigt att utredarna analyserar varje enskild detalj och granskar den kritiskt för att bedöma hur felaktigt förekommande den är. Alternativa förklaringar måste också övervägas samtidigt som ytterligare kunskap söks parallellt.
De inledande förhören i en utredning präglas av att utredarna behöver få en uppfattning och grovsortera all information. Tiden är alltid emot utredarna, brott är i de flesta fall en färskvara.
Förlorad tid i inledningsfasen medför att sannolikheten för att lösa brottet minskar markant. Det blir mer och mer komplicerat att lösa ju längre tiden går.
Det är viktigt av utredningstekniska skäl att tidigt avföra personer som är irrelevanta eller där utredarna riktat eventuellt felaktiga misstankar.
I takt med att utredningen fortskrider kommer den att gå från att vara explorativ till mer hypotesgrundande.
Några enstaka få hypoteser kommer längre fram att dominera utredningsarbetet och sannolikhetstestas gentemot alternativa förklaringar eller händelseförlopp som eventuell(a) misstänkt(a) lämnar vid förhör.
Press & Media
Media kan vara en utmärkt informationskanal för polisen för att nå ut till allmänheten. Men media kan också vara raka motsatsen.
Mediedrevet får alltid nys om stora händelser via tips, det är då viktigt att media underrättas korrekt av polisen vad som har hänt via pressansvarig personal. Det är samtidigt av stor vikt att hushålla med den information som lämnas till media.
Inte enbart för att den är sekretessbelagd, utan för att det vore förödande om den visade sig vara felaktig eller om eventuell(a) gärningsman/män kan anpassa sin redogörelse gentemot detaljer som polisen redan känner till.
Lämnar den misstänkte spontana uppgifter som inte är färgade av de uppgifter som gått ut i media, kan detta vara en indikation på att den misstänkte är oskyldig och att resurser bör läggas på annat håll.
Det kan naturligtvis också vara tvärtom. Misstankarna kan förstärkas beroende på om den misstänkte lämnar detaljer som för allmänheten inte är kända.
Är misstankarna från polisen tillräckligt starka höjs misstankegraden från skäligen misstänkt till på sannolika skäl misstänkt. Det är nu som den essentiella utredningsinformationen måste delas med den misstänkte och rätten.
Rätten grundar sitt häktningsbeslut på den bevisning som presenteras av åklagaren.
Misstankegrad
Åklagaren kan dock i samråd med utredaren besluta om vilken information som är tillräcklig för att nå den högre misstankegraden. Information kan då utelämnas och ändå räcka till beslut om häktning.
Efter häktningsförhandlingen kliver utredningsarbetet för utredarna in i en ny fas. Tidspressen som tidigare hängt över utredarna är nu något lindrigare.
Utredarna inom gruppen kan nu i ett något lugnare tempo fokusera på att arbeta med att sammanställa all utredningsinfomation på en högre detaljnivå. Det är nu som huvudhypotesen i utredningen börjar ta form.
Här är det dock viktigt att utredarna också beaktar den misstänktes rättigheter enligt objektivitetsprincipen. Med detta menas att även de spår som talar till den misstänktes fördel måste utredas.
Häktning
Från det att den första häktningsförhandlingen inleds till dess att det väcks åtal går utredningen ofta in i ett så kallat vänteläge i avvaktan på de slutgiltiga tekniska- och rättsmedicinska utredningarna.
Även andra analyser kan behöva inväntas. Detta kan ta åtskilliga månader. Efterhand som resultaten från utredningarna kommer in är det inte ovanligt med nya förhör med den/de misstänkta för att identifiera motsägelser i dennes/deras berättelse.
Under denna process närvarar alltid den/de misstänktes(as) försvarare för att alla parter skall arbeta gemensamt. Utredningsinformationen kan komma att lämnas stegvis till den/de misstänka och dennes/deras försvarare.
Under förhörens gång ges dem tillfälle att yttra sig både före och innan informationen delgavs. Det är då mindre komplicerat för utredarna att analysera tillförlitligheten i den/de misstänktes(as) utsagor.
Förhörstekniken variera mycket beroende på hur slug den/de misstänkta är under förhören.
Fällande dom eller inte
Huruvida utredningsarbetet leder till fällande dom eller inte avgörs av hur stark bevisningen är. Bevisföringen som presenteras måste kraftfullt tala emot den åklagades utsagor och gärna förstärkas med ytterligare teknisk bevisning.
Kan den åklagade utom något tvivel bindas till tidpunkten, platsen och själva gärningen är det polisiära arbetet väl utfört.
Ovanstående scenario är en förkortad sammanfattning.
