En lång utredning med flera olika moment fördelat på över 30 års tid. Helenafallet är också en oerhört misskött polisutredning som är kantad av märkliga beslut, egendomliga utredningsmetoder, slarv och okunskap. Den här utredningen innehåller allt det där som medför att brottsutredningar aldrig klaras upp.
Helena Anderssons försvinnande i Mariestad inträffade lördagen den 14 juni 1992 mellan klockan 02:30 och kl. 03:00. Det är över 32 år sedan Helena försvann och kriminalfallet är fortfarande olöst.
Flera åklagare har genom decennierna drivit fallet om Helena. Den senaste åklagaren som hade hand om fallet beslutade den 20 juni 2022 att lägga ned utredningen. Fallet hade då varit aktivt i över 30 år.
INNEHÅLL I ARTIKEL
- Helenas försvinnande 1992
- Förhör med vittnen 1992
- Allmänheten söker 1992
- Gärningsmannaprofilgruppen 1993
- Grävning efter Helena 2004
- Huvudmisstänkta i fallet 1992 – 2019
- Stor Hemlig Operation SSI 2007
- Grävning & Beslagtaget fordon 2010
- Huvudmisstänkt anhållen 2017
- Hemlig Operation SSI avslöjas 2019
- Kalla Fall Gruppen Göteborg 2020
- Sakkunnigutlåtande NFC – DNA Analyser 2019
- Ny Huvudmisstänkt 2021
- Helenafallet lägg ned 2022
2024-10-08 | Uppdaterad: 2024-10-24
Helenas försvinnande
Efter någon sekund hörs signalerna i telefonluren, det ringer. Efter fyra signaler svarar en röst, det är vakthavande befäl på polisstationen i Mariestad som svarar.
Kvinnan som ringer talar om att hon ringer från Mariestad och heter Ulrika Andersson. Hon ringer angående sin lillasyster som heter Helena Andersson, hon är 22 år, och är försvunnen. Hon skulle kommit hem i natt.
-Jag pratade med henne vid halv två tiden när hon ringde från Stadt, berättar Ulrika. Jag sa till henne att ta en taxi hem. (Stadt är vad lokalbor i Mariestad kallar stadshotellet)
Nu när jag vaknar på morgonen och går in på Helenas rum lyser fortfarande hennes lampa på sängbordet. Jag tände den åt henne innan jag gick och lade mig. Dessutom är sängen fortfarande orörd sen hon bäddad den igår.
Efter några minuter in i samtalet med polisen övertalas Ulrika till att avvakta med att anmäla Helena försvunnen. Hon kanske kommer snart, hon kanske bara har följt med någon hem, menar polisen. Polisen försäkrar Ulrika att de skall titta efter henne på stan.
Ulrika som motsträvigt går med på att vänta med anmälan. Får känslan av att polisen inte alls tar hennes oro på riktigt allvar. Ulrika själv har aldrig varit i denna situationen förut och vet inte riktigt hur allt borde göras och när. Hon upplever situationen med att Helena är borta, som helt overklig.
Det enda Ulrika kan tänka på – det är att hon måste hitta Helena snarast.
Samtalet med polisen avslutas och hon lägger på luren. Ulrika börjar nu med att ringa runt till vänner och även bekanta i hopp om att någon skall veta var Helena är.
Men ingen har sett Helena, inte sedan hon var på nattklubben på stadshotellet.
En vän till Ulrika knackar på ytterdörren och kommer för att hjälpa henne att leta efter Helena i närområdet. Trots deras sökande finner de inget och återvänder tomhänta hem igen. Under promenaden hem är det bara en sak som rör sig i Ulrikas tankar – att Helena kanske redan har kommit hem medan de letade, så att de kan ta en fika och bara skratta åt allt ihop.
Men huset står tomt och Helenas skor finns inte innanför ytterdörren där de brukar stå.
Ulrika blir mer och mer oroad och stressad över att inte veta var Helena har taget vägen. Om hon inte hittar henne snart kommer Ulrika behöva tala om för sin mamma och pappa att hon inte vet var Helena är någonstans.
Bara tanken på att hon skall behöva göra det gör henne ångestfylld.
Föräldrarna som spenderar helgen i sommarstugan är helt ovetandes över allt som pågår där hemma. Det finns heller inget sätt Ulrika kan kontakta dem på, stugan i skogen saknar fungerande telefon. Men hon vet att mamma och pappa alltid brukar komma hem på eftermiddagen när de varit på landet.
Klockan går fort, en timma blir två timmar och två timmar blir tre timmar, och fortfarande ingen Helena. Till slut klarar Ulrika inte av att ignorera magkänslan längre. Något med allt det här är väldigt fel och hon ringer till polisen i Mariestad för andra gången. Denna gången görs en anmälan om försvunnen person.
-Polisens hundförare söker
Det är en lugn eftermiddag på polisstationen i Mariestad. Ulrika har varit tvungen att berätta den hemska nyheten för sina föräldrar, att Helena är försvunnen. Istället för att ringa till polisen igen, bestämmer Ulrikas mamma att de måste åka ned till polisstationen och be om hjälp.
Personalen som tar emot familjen på polisstationen ser att både Ulrika och hennes föräldrar är märkbart upprivna över situationen. I chockat och stressat dager ber de polisen om hjälp med att finna deras dotter som är försvunnen.
Ulrika berättar att hon tidigare under dagen ringt in till polisstationen i Mariestad och gjort en anmälan via telefonen.
Medan deras samtal fortgår är det en hundförare på stationen som hör samtalet. Hundföraren som börjat sitt kvällspass tar intresse för händelsen och frågar vilken väg de tror att Helena har promenerat hem från stadshotellet.
Hundföraren erbjuder sig att åka ut direkt och försöka göra ett sök med sin hund. Han lovar att höra av sig, oavsett om hunden finner något eller inte.
-Hittar en sandal i skogen
Det upplevs som en evighet, men till slut så ringer telefonen hemma i bostadshuset. Det är polisen som ringer. Hundföraren som varit ute och sökt med hunden har hittat en sandal i skogen.
Han beskriver i telefonen hur sandalen ser ut. -Det är nog Helenas sandal, säger Ulrika. För att vara säker på saken vill polismannen komma förbi huset och visa upp sandalen för familjen.
En kort stund senare ringer det på ytterdörren, det är hundföraren. Han tar fram sandalen, den är mörkblå men ser nästan svart ut till färgen. Ulrika som vet exakt hur sin systers sandaler ser ut och vilken storlek hon har, säger direkt att det där är Helenas sandal.
Det knyter sig i magen på Ulrika och ögonblickligen går det upp för hela familjen att något riktigt hemskt måste hänt Helena på vägen hem.
Helenas sandal hittas bara hundra meter från hemmet. Den ligger i ett tätbevuxet skogsområde inte långt från huset. Stigen som går genom skogen används av boende i området för att kunna ta en genväg till och från Mariestads centrum.
Hundföraren lämnar huset för att kalla in förstärkning. Området där sandalen hittas behöver spärras av. Kort där efter anländer uniformerad polis för att hålla allmänheten borta.
Mariestadpolisen kopplar in grova brott roteln från kriminalpolisen i Skaraborg. Polisen misstänker att Helena inte har försvunnit frivilligt utan har troligtvis utsatts för ett allvarligt brott.
Även kriminaltekniker kallas till fyndplatsen för att genomföra en noggrannare undersökning av platsen.
-Polismyndigheten initierar ett eftersökande
Via polisens interna kanaler informeras nu all patrullerande personal om en förvunnen kvinna i Mariestad och vilken adress hon är hemmahörande på.
Vid försvinnandet hade Helena på sig ett svart kortärmat linne, svart tröja och byxorna var flerfärgade. Helena skall också haft en liten svart ryggsäck i skinn.
Det går också ut ett 1000-meddelande via polisradion från LKC i Göteborg. Meddelandet når samtliga patrullerande bilar i kringliggande polisdistrikt i flera län. Polisen börjar med att söka brett och förutsättningslöst efter Helena.
Samtidigt under söndagskvällen och in på natten mot måndagen pågår ett febrilt polisarbete kring skogsområdet. Polisens tekniker förbereder sig för att börja genomsökningen av området.
Måndag 15 juni
Avspärrningarna kring skogsområdet och Ekudden är fortfarande kvar. Under måndagen går det åt stora resurser till att börja med inledande polisförhör och dörrknackning. Först ut blir närmaste anhöriga och vänner till Helena.
Utredarna behöver veta om det har inträffat något särskilt som rör Helena under den senaste tiden. Eller specifikt under kvällen på Stadt. Information om vilka personer Helena känner och vanligtvis umgås med är av intresse, liksom vilka som befann sig i nattklubbens lokaler under lördagskvällen.
För utredarna är det också angeläget att kartlägga vilka personer som både rört sig utanför stadshotellet och på torget när nattklubben stängde. Polisen behöver uppgifter på fordon som observerades både vid stadshotellet men också i Mariestad under natten.
En central del i utredningen är att klargöra huruvida Helena promenerade hem eller om hon åkte bil hem.
Utredarna är också intresserade av Helenas övriga liv och fritidsintressen samt vilka personer hon iså fall träffar i dessa sammanhang. Kan Helena varit utsatt för eventuella hot eller har hon några kända ovänner. Är Helena i ett förhållande eller har hon nyss haft ett förhållande med någon.
Hennes arbetsrelaterade bakgrund behöver också undersökas. Både arbetsgivare och arbetskollegor behöver granskas för att om möjligt få fram information som kan vara relevant i Helenas försvinnande.
Ett stort puzzel behöver läggas av utredarna för att kartlägga vem Helena är och vad hon har gjort.
Under måndagen får lokalpress och dagspressen nys om en försvunnen kvinna i Mariestad. Medierna skickar både reportrar och fotografer för att nysta i händelsen.
I och med detta går polisen nu ut till allmänheten med information om försvunna Helena. Utredarna beslutar sig för att använda mediernas kommunikationskanaler för att be allmänheten om tips och hjälp.
-Kriminaltekniska fynd
Polisens kriminaltekniker som arbetar på brottsplatsen hittar på måndagen ännu en sandal som tillhör Helena Andersson. Utredarna kan tydligt se att skorna ligger utplacerade i skogsterrängen precis som om gärningsmannen har kastat sandalerna åt var sitt håll.
Helenas sandaler hittas på vardera sida om skogsstigen ett tiotal meter in i terrängen. Sannolikt har gärningsmannen handlat i panikreaktion för att snabbt försöka dölja skorna från att hittas utefter den stig som leder genom skogen.
Polisen finner även däckspår efter ett fordon i närheten. Spåren hittas där stigen slutligen mynnar ut vid en lekplats.
Första veckan & Nya fynd
Under de inledande dagarna hittar polisen även två ringar som tillhör Helena. Ringarna hittas i närheten av lekplatsen med hjälp av metalldetektorer. Den ena ringen är en guldring och den andra är en vit ring formad som en delfin. Ringarna skall Helena haft på sig eller med sig under natten då hon försvann.
Vid samma plats hittar polisen även en liten behållare med lypsyl och en halstablett från en tablettask. Polisen hittar flera fynd i närheten av de däckspår som observerats vid platsen. Alla fynden som hittas på platsen ligger koncentrerade inom ett litet område och tillsammans.
-Säkra kriminaltekniska spår
Däckspåren som hittas i gruset kan till slut säkras efter en ganska lång process. Tekniker finner även skoavtryck på platsen som kan vara kopplade till Helenas försvinnande. Vid platsen finns också nedtrampat gräs, skadade buskar och grenar.
Den största utmaningen för teknikerna är att försiktigt säkra alla spåren för att kunna ta vara på alla avtrycksdetaljer. Det finns flera metoder tillgängliga för att kunna säkra spårbilden av däck och skoavtryck i porösa underlag.
Avtrycksbevis är lätta att skada om det inte utförs på korrekt sätt. Polisen fotograferar och dokumenterar alla avtryck mycket noggrant innan de försöker utföra bevisinsamling.
Polisen säkrar bland annat däckspår genom att tekniker bryter loss en bit asfalt från marken. Vilken typ av spårbild som säkras är inte offentligt. Däckspår säkras också i sanden på grusområdet.
Under arbetets gång kan tekniker även se med hjälp av spåren att bilen är framhjulsdriven.
Förhör med olika vittnen
Polisens utredare arbetar intensivt med att förhöra personer som sett eller hört något i anslutning till Helenas försvinnande.
När vänner och närmast anhöriga till Helena förhörs börjar utredarna få en mer sammanställd bild av händelserna under kvällen och natten då Helena försvann.
-Inflyttningsfest i Töreboda
Helena och ett stort kompisgäng med vänner befann sig på inflyttningsfest i Töreboda under lördagseftermiddagen och kvällen.
Helena var på mycket glatt humör och hade sett fram emot inflyttningsfesten. Helenas syster Ulrika var också med på festen. Det grillades mat, spelades musik, pratades gamla minnen och skålades med alkohol. Alla i sällskapet var väldigt glada över att äntligen få träffas.
Inflyttningsfesten blev inte bara en fest, utan även en återförening. Vännerna från skoltiden hade inte setts på flera år. Alla hade varit upptagna på sitt håll efter att de tagit studenten. Men nu var det äntligen dags att få träffa alla från det gamla gänget.
– På nattklubben Stadt
Vid 21-tiden vill några ur kompisgänget åka vidare in till Mariestad för att fortsätta festen på Stadt. Resan går emot Mariestad och i taxibussen sitter både Helena och systern Ulrika. Med i bussen finns också några av de personer som befann sig på festen i Töreboda.
Det är varmt ute och mycket människor i rörelse denna junikväll. Taxin stannar utanför stadshotellet och gänget kliver ur. Ulrika som har fått ont i magen under taxiresan beslutar sig för att inte följa med in på nattklubben. Hon väljer att fortsätta resan i taxibussen och åker hem till huset vid Ekudden istället.
I kön in till nattklubben på Stadt upptäcker Helena att hon inte har sin plånbok med sig. Hon misstänker att hon glömt plånboken i Töreboda. En av vännerna i sällskapet betalar Helenas inträde till Stadt.
En annan person i sällskapet inne på nattklubben ger Helena växelpengar för att kunna ringa från telefonkiosken. Hon ringer till Töreboda för att höra om plånbok finns där. Det gör den, plånboken finns kvar på köksbordet i lägenheten.
Inne på nattklubben är det mycket människor. Diskjockeyn spelar hög musik och dansgolvet är fyllt av folk. Det är lång kö till baren och personalen som arbetar under kvällen har fullt upp med att servera öl, dricka och blanda drinkar.
Vid klockan halv två på natten ringer Helena från samma telefonkiosk igen. Nu ringer hon hem till huset för att tala med sin syster Ulrika.
Helena talar om för sin syster att hon glömt sin plånbok i Töreboda. Ulrika säger att hon kan ta en taxi när hon skall åka hem. Ulrika lägger fram sin plånbok på hallbyrån hemma i huset. I den finns pengar så Helena kan betala taxiresan.
Helena är väldigt glad i telefonen. Hon berättar för sin syster att en särskild kille, som hon är intresserad av, befinner sig på Stadt. Helena är inte helt nykter men hon är absolut inte full.
Ulrika vill att de båda skall dricka en kopp te när hon kommer hem. Helena skall väcka sin syster när hon kommer med taxin så de båda kan sitta och prata lite skvaller från kvällen.
Men Helena kommer aldrig hem.
– Vittnen ser en ljus liten bil
Den 17 juni hålls förhör med två män. De båda har sett en ljus liten bil komma körande på en gång och cykelväg vid bostadsområdet. Männen stod parkerade på Hällristningsvägen 6 där en av männen bor.
Vid klockan 01.50 parkerar männen på gatan och stänger av motorn. De båda blir sittande i bilen och pratar samtidigt som de lyssnar på musik i kassettbandspelaren.
När klockan är 02.30 kommer det plötsligt en bil på gångbanan. Gatan som killarna står parkerade på är en återvändsgata med vändzon längre fram.
Männen reagerar på att bilen kör där biltrafik inte är tillåten. Fordonet har belysningen på, men ingen av männen kan bekräfta i förhör med utredarna om bilen har sitt halvljus eller parkeringsljus tänt.
En av killarna minns tydligt att det på fordonets framskärm finns ett positionsljus, det ljuset lyser vitt. Efter 5-10 minuter kommer fordonet körandes tillbaka i andra riktningen och försvinner.
Fordonets form är kantig och ser äldre ut. Bakdelen på fordonet sluttade rakt, ungefär som Toyota Celica av äldre modell. Den ser ut som en halvkombi. Männen kan inte bekräfta vilket fabrikat eller vilken modell det är. Männen gissar att fordonet är en Golf, Mazda eller kanske en Honda.
De båda männen sitter kvar i sin bil på gatan fram till klockan 03.00.
-Vittnen på cykel
Under natten till söndagen 14 juni, samma natt som Helena försvinner, befinner sig ett par hemma hos några bekanta som bor i samma bostadsområde som Helena. De har blivit sittande på altanen i den ljumna sommarnatten och pratar. Mannen och kvinnan är lite osäkra på exakt vilket klockslag de begav sig hemåt på cykel. Det kan varit vid halv tre tiden men det kan också varit strax före klockan tre.
När vittnena kommer cyklande på cykelbanan i området står där en bil parkerad mitt i vägen. Den blockerar hela cykelbanan. De båda blir tvungna att gå av och leda sina cyklar i diket för att passera den.
Kvinnan reagerar på att bilen står mitt på gångbanan. Hon säger till sin pojkvän att hon anser det lite fräckt att campa här ute på Ekudden och parkera sin bil såhär. Det finns faktiskt en campingplats alldeles i närheten med parkeringsplatser.
När de båda passerar bilen till fots kan de inte höra något särskilt eller se någon vid bilen. De försöker också se in i bilen om det finns någon i den, men den är tom, det sitter ingen person i fordonet.
Några dagar efter händelsen knackar det på dörren hemma hos paret. Det är polisen, de utför dörrknackning i området runt Ekudden med anledning av Helena Anderssons försvinnande.
Polisen frågar om bilen och hon minns att bilen var ljus eller vit till färgen. Den hade tonade rutor och svarta rails eller skenor på taket.
Hon minns också att det var en mindre bil, eller kortare bil. Kvinnan kommer inte ihåg registreringsnummer eller vilket bilmärke. Gissningsvis tror hon att det kan vara en Ford Sierra, en halvkombi modell.
– Kompletterande förhör
Den 21 juni åker utredare hem till ett vittne som tidigare lämnat uppgifter vid dörrknackning. Utredarna vill höra vittnet igen för att ställa några kompletterande frågor.
Vittnet har vid ett tidigare förhör vid dörrknackning uppgett att hon på natten vid klockan 02.10 gått ut med sin hund i området. Kvinnan har nu kompletterande uppgifter att lämna.
Nu berättar vittnet att hon under promenaden hört kvinnoskrik som kommit från Ekudden. Hon tänkte inte på detta under det första förhöret. Det är väldigt vanligt med oväsen från den närliggande badplatsen så hon sammankopplade inte det hon hörde med något särskilt.
Skriken kom i flera omgångar under ungefär 5 minuters tid. I samband med skriken har vittnet också hört två olika mansröster. Kvinnan skrek, -så får ni inte göra. Vittnet hörde också kvinnan skrika, -nej nej.
Vittnet förklarar dock att inget hon hörde den natten lät som ett rop på hjälp eller att någon befann sig i en nödsituation.
Vittnet talar nu också om för kommissarien att de ofta kan höra skrik och gap under somrarna från badplatsen. Skriken hörs när hon och sin man sitter på terrassen eller när fönster och dörrar står öppna under kvällarna.
När vittnet senare fick kännedom om att Helena hade försvunnit, kunde vittnet koppla samman händelserna. Vittnet är helt säker på att kvinnorösten hon hörde den natten kom ifrån Helena.
Vittnet kände Helena, hon brukade stöta på henne i området när de båda var ute och gick med sina hundar. Vittnet har hört Helena ropa högt efter sin hund ibland och kan känna igen rösten.
Innan förhöret med kvinnan avslutas frågar kriminalkommissarien om hon någonsin sett eller vet om Helena röker cigaretter.
Men vittnet som känner Helena svarar att hon aldrig sett henne röka.
Därefter avslutas förhöret med kvinnan.
Under den inledande dörrknackningen uppgav vittnet för utredarna att hon inte hade hört något alls under natten till söndagen. Uppgifterna om kvinnoskriken och rösterna i skogen tillkom under det kompletterande förhöret. Detta gör att vittnets uppgifter, ur utredarnas perspektiv, automatiskt blir färgade av tveksamheter till hur sanningsenliga uppgifterna verkligen är.
– Kommer ihåg Helena
En av de sista personerna att se och träffa Helena i livet var en av bartendrarna på Stadshotellet. Han arbetade i baren samma kväll som hon försvann. Det var över 300 personer på nattklubben denna lördagskväll uppger han.
Det är en ganska hektisk kväll i baren och vi hade fullt upp. Men han minns Helena och tror att han såg henne första gången kanske runt 22 tiden på kvällen.
Lite senare under natten vid 01.20-tiden kommer Helena fram till baren i sällskap med fem andra personer, fyra män och en kvinna. Två av männen är stamgäster på nattklubben och bartendern ser dem ofta.
De andra två männen som är i Helenas sällskap känner bartendern inte igen. Han har aldrig sett personerna tidigare. Han uppskattar att männen var i 25-30 års åldern. Helena kom fram till baren för att be om ett glas isvatten.
När klockan är 02.00 stänger bartendern kassan för försäljning av alkohol. Nattklubben stänger också klockan 02. Helena kom nu fram ännu en gång och bad om ytterligare ett glas med isvatten. Bartendern minns tiden väl eftersom han precis hade stängt kassan.
Bartendern som vet vem Helena är, har sett både Helena och hennes syster Ulrika på Stadt vid flera tillfällen tidigare. Så han känner igen Helena från kvällen.
Polisen har förhört bartenderns arbetskollega som också arbetade i baren under kvällen. Deras uppgifter och iakttagelser stämmer överens med varandra från kvällen.
– Inga ledtrådar & Efterlyst kopplas in
Polisen håller mängder med förhör under de kommande veckorna och månaderna men utan att egentligen få något genombrott i utredningen.
I slutet av augusti 1992 gör polisen ett försök att få liv i utredningen igen. TV-programmet ”Efterlyst” tar upp Helenas försvinnande i tv-kanalen TV3.
Efter att programmet sänds i TV är det ett vittne som hör av sig till polisen anonymt. Personen lämnar uppgifter som pekar ut en potentiell gärningsman. Vittnets uppgifter är så intressanta för polisen att de några dagar senare går ut med en vädjan att personen skall höra av sig direkt till utredarna.
Vid tiden för programmets sändning i slutet av augusti 1992 var det fortfarande 25 personer inom polisen som fullt ut arbetade med Helenas försvinnande på heltid.
– Såg Helena
En kvinna talar om för polisen att hon sett Helena efter att hon själv kommit ut från nattklubben på Stadt. Hon såg Helena när hon promenerade hem på natten och passerade varuhuset Knallen som endast ligger ett 50-tal meter från stadshotellet. Vid det tillfället gick Helena till fots och var ensam enligt vittnet.
– Bro vittnet
Personen påstod sig sett Helena efter att nattklubben hade stängt. Vittnet talar om för utredarna att Helena sågs gående på den västra sidan av bron i sällskap med en man. Uppgiften var intressant för utredarna i många år.
Men svalnade med tiden eftersom vittnets utsaga inte följer den kausala ordningen i händelsekedjan och därför ansågs mindre pålitlig. Med tiden blev andra vittnesuppgifter betydligt mer tillförlitliga i tidslinjen, kvinnan på bron anses sannolikt inte vara Helena.
– Bilen vid sjukhuset
Ett vittne som hör av sig till polisen lämnar uppgifter om en liten vit bil som observerats vid sjukhuset i Mariestad. Bilen sågs när den parkerade på sjukhusparkeringen en stund efter klockan 04 natten då Helena försvann.
Vittnet kunde se att en man lämnade bilen och gick väldigt raskt, nästan sprang bort från sjukhusområdet.
Här följer händelserna som inträffade parallellt med polisens utredning i Mariestad. Massiva sökinsatser anordnades i Mariestad efter att polisen gått ut i media om Helenas försvinnande.
-Allmänheten letar efter Helena
Samtidigt som polisen utreder Helenas försvinnande genom att hålla förhör pågår det ett massivt sökande i Mariestad. Trots att det är högsommar och semestertider i Sverige är det tusentals människor som ställer upp för att leta efter Helena.
Människor från hela Sverige kommer till Mariestad. Många använder sin semester för att hjälpa till i sökandet. Skallgångar i och runt Mariestad organiseras med hjälp av privata förmågor. Man söker av både skog och mark.
Polisen är också involverad i sökningarna för att hjälpa till med skallgångarna. År 1992 fanns inte något internet som var tillgängligt och det fanns inte heller några sociala medier.
Organisationer som ”Missing People” fanns inte heller tillgängliga för att snabbt nå ut till allmänheten. Informationen fördes istället vidare via ryktesvägen och framför allt via Tv, Radio och dagspressens tidningar.
Trots skallgångar och sökanden efter Helena förblir sökandet resultatlöst. Inga nya spår eller fynd hittas efter Helena under den första tiden.
Även om polisen inte får in några nya ledtrådar med hjälp av skallgångarna. Kan polisen ändå avfärda stora områden kring Mariestad där Helenas kropp troligen inte finns.
Vattendrag och mindre sjöar i Mariestadsområdet genomsöks av frivilliga dykare under sommaren. Men även här hittas inget som är av intresse för polisen.
– Familjen är ute och letar
Även om familjen innerst inne hoppas på att det absolut inte är sant så förstår de att Helena sannolikt har blivit mördad. Att bara sitta hemma och vänta på att polisen skall hitta något gör dagarna outhärdliga.
Helenas mor och far samt hennes två systrar, Ulrika och Gabriella, är ute i Mariestadstrakten för att söka efter Helena. De söker vid avtagsvägar, skogsvägar och markområden där det lätt finns en möjlighet för någon att ”dumpa något”. Trots att familjen bott i Mariestad väldigt länge söker de nu i områden och på platser som de aldrig besökt tidigare.
– Hemvärnet och helikoptrar
Vid midsommarhelgen i slutet av juni hjälper hemvärnet och hundförare till i skallgångarna. Även helikoptrar används i sökningarna. Tusentals personer i alla olika åldrar hjälper till för att försöka hitta Helena.
Till och med på midsommardagens morgon ställer 260 personer upp för att delta i skallgångssökning klockan åtta på morgonen. Många som ställer upp i sökandet känner till Helena och många känner henne från skoltiden.
Några har till och med känt Helena så långt tillbaka som när de var små och gick på dagis.
– Ett fynd görs
Efter att skallgångarna pågått hela dagen genom att söka i gräsfält, diken, svårtillgängliga buskage, brunnar, skogar och åkrar hittas ett fynd. Fyndet väcker utredarnas intresse. Det är ett hårband som hittas i terrängen, det är möjligt att det kan tillhört försvunna Helena Andersson.
Utöver hårbandet görs det inte några fler fynd som är av intresse för polisen.
Under de två första månaderna efter Helenas försvinnande uppskattar polisen att det är över 20.000 personer som hjälpt till i sökningarna i Mariestad.
– Siare och medium
Under de inledande veckorna i utredningen kontaktas polisen av flera personer som uppger sig för att vara siare och medium. Eftersom polisen inte har några handfasta uppslag att arbeta med behöver även de här tipsen följas upp.
Efter att polisen förbrukat resurser visar det sig att tipsen inte gav något resultat.
Enligt polisen själva har de inte råd att nonchalera några tips.
Ett år har nu passerat sedan Helena Andersson försvann i Mariestad. I början av sommaren 1993 kallas en ny grupp av specialister in för att börja gå igenom fallet igen.
Gärningsmannaprofilgruppen 1 år senare
I början av 1990-talet bildades en helt ny grupp inom Rikskriminalpolisen i Sverige. Gruppens uppgift var att ge stöd till polismyndigheterna runt om i landet vid grova brott. Gruppen skall också bistå med brottsanalyser och konstruera gärningsmannaprofiler på grova brottslingar.
Ett år efter Helena Anderssons försvinnande, sommaren 1993, beslutas det att Helenas utredning skall tas upp som ett pilotprojekt för den nya gruppen. Helenafallet är fortfarande olöst och Mariestadpolisen har inte kommit någon vart i utredningen.
Gruppens medlemmar åker ned till Mariestad i från Stockholm. De besöker bland annat brottsplatsen där Helena blev överfallen och försvann. För att göra sig bekanta i området åker gruppen utefter den väg som Helena sannolikt har färdats på för att ta sig hem på natten från Stadt.
De gör också ett besök vid torget utanför stadshotellet i Mariestad. Utanför Stadt gjordes den sista iakttagelsen av Helena. Vid besöket i Mariestad skall gruppen av specialister gå igenom förundersökningsmaterialet i utredningen för att analysera fallet på nytt.
Vid genomgången upptäcker gruppen flera misstag som gjorts under utredningens mest kritiska tid. En mängd ytterst märkliga beslut har också tagits av en lokal kommissarie som varit involverad i fallet.
-Granskande analys
Enligt gärningsmannaprofilgruppens kritik har utredarna i Mariestad bristfällig kompetens. De saknar också erfarenhet att utreda ett så omfattande spaningsmord på egen hand.
Mariestadpolisen hade tidigare aldrig varit med om ett liknande fall, vilket innebar att utredarna som blev tilldelade att utreda fallet saknade erfarenhet och kunskap av spaningsmord.
Gruppen anser att utredarna i Helenafallet under måndagen den 15 juni borde bett om hjälp från länskriminalpolisen i Göteborg. Vid tiden för Helenas försvinnande fanns det flera våldsutredare i Göteborg som hade lång erfarenhet av att arbeta med stora spaningsmord.
-Bristande avspärrningar
Polisen spärrar inledningsvis av ett för snävt och begränsat område vid fyndplatsen. Det kan finnas flera orsaker till detta, bland annat stress under insatsen, personalbrist som gör det svårt att bemanna flera avspärrningspunkter, viljan att undvika olägenheter för allmänheten, eller i vissa fall helt enkelt bristande kunskap om hur stort område som borde säkras.
Fyndplatsen är sällan densamma som brottsplatsen vid ett brott. Bevisföremål upptäcks ofta längs gärningspersonens flyktväg, och fyndplatsen kan även vara en plats där gärningspersonen befann sig innan brottet begicks.
Det kan också vara den plats där offret och gärningspersonen möttes innan själva gärningen utfördes.
Alla dessa platser – brottsplatsen, fyndplatsen och mötesplatsen – har samma forensiska bevisvärde. Genom att från början spärra av ett större område än vad som initialt verkar behövas, ökar chanserna att bevara och samla in viktiga bevis som annars riskerar att gå förlorade, förstöras eller kontamineras.
-Försummade kontrollförhör
Utredarna har också underlåtit att genomföra rutinmässiga kontrollförhör med personer som träffat Helena under kvällen och natten hon försvann. Att utföra rutinmässiga kontrollförhör är viktigt för att dokumentera alla minnesbilder. Det är också viktigt att dokumentera i förhör var de berörda personerna har befunnit sig och vad de har gjort.
Med tiden försvagas minnesbilder och kan omedvetet förändras. Om det dröjer länge innan ett förhör genomförs, ökar risken för att vittnet glömmer viktiga detaljer.
Kan även hända att en person ändrar sin vittnesberättelse i efterhand, särskilt om personen långt senare hamnar i fokus av polisen och blir misstänkt i utredningen. Av denna anledning bör kontrollförhör alltid genomföras i direkt anslutning till händelsen, så snart som möjligt.
Utredarna i Mariestad väntade flera månader i vissa fall med att hålla förhör. Några av personerna blev inte inkallade till förhör förrän efter upp till över ett år efter händelsen. Trots att dessa personer varit kända i utredningen från början.
-Tappar fokus och tempo
Vid ett kritiskt vägskäl i utredningen, en tid efter Helenas försvinnande, får utredarna uppgifter som tyder på att fallet kan vara drogrelaterat. Detta leder till att stora resurser, och i vissa fall samtliga tillgängliga resurser, riktas mot att utreda sidospåret istället för att hålla fokus på huvudspåret.
Utredarna schabblar bokstavligen bort 2-3 veckor av kritisk utredningstid genom att fokusera på sidospåret. När det till slut blir uppenbart att det är en spökjakt utan koppling till droger, har utredningen redan tappat värdefull tid och fart. Detta misstag gör att tempot går förlorat och det blir svårare att återfå det momentum som fanns i det ursprungliga huvudspåret.
-Egendomliga utredningsmetoder
I hopp om att försök hitta Helenas kropp bestämmer sig kommissarien, som leder spaningsarbetet i Helenas fall, för att konsultera en siare. Personen som säger sig kunna hjälpa polisen är den populära tv-personligheten Saida.
Hon påstår sig ha förmågan att bidra med insikter kring var kroppen kan finnas.
*** Saida var populär i media på 90-talet i Sverige där hon hittade tittarnas försvunna ägodelar, husdjur och hittade försvunna personer.
Kommissarien flyger upp till Boden där Saida bor, med sig i bagaget har spaningsledaren en av Helenas ringar. En av de ringar som tillhör de kriminaltekniska fynden från platsen där Helena blev överfallen.
Det är Helenas guldring som kommissarien har med sig. Saida säger sig behöva den för att kunna använda sin siarförmåga.
Sierskan lyckades aldrig frambringa någon begriplig vägledning för att polisen skulle kunna hitta Helenas kropp. Den där guldringen som kommissarien tog med sig till Saida, -den försvann.
En erfaren kriminaltekniker från Mariestad avslöjade i efterhand för gärningsmannaprofilgruppen vad som faktiskt hände med ringen och hur den försvann.
-Ännu märkligare utredningsmetoder
En av de huvudmisstänkta personerna blev uppmanad av utredarna att genomgå hypnos för att återge vad som hände under natten. Men när spaningsledaren antydde att all information som kommer fram under hypnosen skulle kunna komma att användas emot honom.
Då vågade den misstänkte mannen inte medverka i en hypnos session. Dessutom ansåg mannens försvarare att metoden inte är tillförlitlig och väldigt ortodox för att komma ifrån svenska polismyndigheten.
*** Forskning har visat att minnen som framkallas under hypnos kan omedvetet fylla i luckor i minnet med påhittad information eller påverkas av ledande frågor.
-Forensiska misstag
Gruppen ifrågasätter även de kriminaltekniska metoder som använts av kriminalteknikerna i Mariestad för att säkra spår, både på lekplatsen och i terrängen runt omkring.
Åter igen ger gärningsmannaprofilgruppen Mariestadpolisen hård kritik för bristande erfarenheter och framför allt bristande kunskaper. Bristerna bidrar till att de kriminaltekniska resultaten inte blir tillfredställande.
-Slarv gör att blod inte undersöks
När gruppens specialister ber om att få se Helenas båda skor. Upptäcker en kriminaltekniker direkt att det finns något som liknar blod på en av sandalerna.
Det finns en rund, passiv bloddroppe på sandalen, som lätt kan missas av en lekman eftersom den nästan smälter in i tygets mörka färg. Passiva bloddroppar, som i Helenas fall, kan uppstå på grund av exempelvis näsblod.
Ingen hade upptäckt bloddroppen när sandalen hittades i skogen 1992.
Gärningsmannaprofilgruppen reagerar stark på att utbildade kriminaltekniker, som är på plats för att genomföra kriminaltekniska undersökningar, missar blodet. Det är chockerande. Sådana misstag är oacceptabla i en kriminalteknisk undersökning.
Det kom som en stor överraskning för utredarna i Mariestad när blod plötsligt upptäcktes på Helenas sko ett år efter försvinnandet. Upptäckten, som borde ha gjorts redan när fyndet av sandalen gjordes. Väckte frågor från gärningsmannaprofilgruppen om den initiala undersökningens noggrannhet och effektivitet.
På gärningsmannaprofilgruppens anmodan skickas nu skorna direkt upp till SKL (Kriminaltekniska Laboratoriet i Linköping) för analys. Provsvaren som kommer tillbaka från SKL påvisar att blodet på sandalen tillhör Helena.
Polisen gräver efter Helena 2004
Under flera månaders tid 2004 mottar polisen i Göteborg upprepade samtal från en anonym person som uppger information om det ouppklarade försvinnandet av Helena Andersson. Tipsgivaren hävdar att Helena skall vara nedgrävd i ett skogsområde utanför Mariestad. Några månader senare kontaktar samma person polisen i Skaraborg och delar med sig av identiska uppgifter.
Den anonyma inringaren fortsätter under en längre tid kontakta flera olika polisområden i Västsverige och lämna samma tips. Enligt uppgifterna skall Helenas kropp finnas begravd i ett skogsområde mellan Mariestads sjukhus och Ekudden, alldeles i närheten av sjön Värnen.
Platsen som omnämns i tipset är en gammal avfallsplats för trädgårdsavfall som under decennier använts av boende i närheten. Polisen börjar gräva med hjälp av grävmaskin och sökhundar för att metodiskt arbeta sig igenom lager för lager av jord.
Några veckor innan grävmaskinen kallas in skickar polisen ut hundförare som söker av platsen. Hunden som används är specialtränad för att endast reagera på mänskliga dofter, särskilt sådana som kan indikera förekomsten av en död kropp. Enligt hundföraren markerade hunden vagt vid flera platser i området.
Efter att utredarna övervägt uppgifterna som den anonyma inringaren lämnat och att hunden markerade på platsen, även om det var ganska vaga markeringar. Bedömdes det att vara tillräckligt konkret för att motivera en grävinsats i det angivna skogsområdet.
Ett tiotal poliser och en grävmaskinist deltar i grävningen som sker i oktober 2004. Platsen ligger i viss mån skyddad från insyn av en skogsdunge. Fram till området och platsen går en liten grus och gräsbevuxen bilväg som även fanns när Helena försvann 1992.
Efter många timmars arbete på platsen påträffas aldrig några kvarlevor från Helena. Varför sökhunden gjorde markeringar för mänskliga kvarlevor i området är oklart. Markeringen från hunden var ganska vag och det inträffar att sökhundar markerar felaktigt eller blir störda av andra dofter.
Huvudmisstänkta personer i Helenafallet
-Huvudmisstänkt #1
I utredningen kring Helenas försvinnande har många personer genom åren varit av intresse för polisen. En av dessa individer är en man som häktades tidigt, vilket gjorde honom till en central person i utredningsarbetets första skeende.
Polisens spanare hade mannen under uppsikt och följde efter honom i över en vecka. Polisen grep odramatiskt mannen i ett varuhus i centrala Mariestad. Han hade tidigare varit misstänkt för mindre brott och var känd av den lokala polisen.
Mannen var ensamstående och boende i en lägenhet i stan. Men mannen släpptes redan efter 14 dagar i häktet den 5 augusti 1992.
Mannen hade ingenting med Helenas försvinnande att göra. Han var helt oskyldig. Anledningen till att polisen intresserade sig för honom visade sig vara en falsk vittnesuppgift som lämnades till polisen.
Mannen avskrivs från alla misstankar i ärendet.
-Huvudmisstänkt #2
År 1996 sitter en man anhållen i samband med utredningen, men han släpps ur häktet redan efter några dagar. Mannen är en bekant till Helena Andersson och mer specifikt en före detta pojkvän till Helenas storasyster, Ulrika. Hans relation till familjen gjorde honom tidigt intressant för utredarna, men frihetsberövandet blev mycket kortvarigt.
Ett anonymt tips som ringdes in till polisen spårades och visade sig komma från den före detta pojkvännen själv. Hans märkliga berättelse, fylld med osanningar, väckte misstankar och ledde till att polisen satte in stora resurser för att undersöka honom närmare.
När sanningen kommer upp till ytan visar det sig att mannen utför tipset för att själv bli utredd av polisen. Eftersom han var bekant med familjen Andersson ville han på detta viset övertyga alla att han faktiskt var helt oskyldig.
När polisen utredde saken visade det sig att mannen inte varit i Mariestad vid tiden för Helenas försvinnande. Mannen kunde dessutom uppvisa alibi för natten då Helena försvann.
Mannen var dock misstänkt i flera år av polisen och det var väl det som tärde på honom. Mannen var känd i Mariestad och det var nog väldigt jobbigt för honom att alla misstänkte honom för försvinnandet. Enligt vänner till mannen, var han en person som alltid ville vara i fokus, höras och synas.
Mannen avskrivs från förundersökningen. Mannen tog senare sitt liv.
-Huvudmisstänkt #3
Känd för allmänheten som mannen i pilotglasögon. Mannen var från början inte misstänkt i fallet. Men han fanns med i utredningen och förhördes av utredarna första gången under måndagen den 15 juni 1992. Han var med i kompisgänget som var på inflyttningsfesten tillsammans med Helena i Töreboda.
Mannen åkte också med i taxin från Töreboda till stadshotellet på kvällen. Han befann sig också inne på nattklubben med Helena.
Vid tiden för Helenas försvinnande var mannen intresserad av henne och hade en relation med en av hennes vänner. Under en genomlysning av fallet 1998, när polisen gick igenom material från utredningen på nytt, väckte mannens koppling till Helena på nytt utredarnas intresse. Detta gjorde att han blev en person av intresse.
Under många år var mannen huvudmisstänkt för mordet på Helena. Han har blivit intagen på förhör fler gånger än han själv kan minnas. Enligt hans egen utsago har han tappat räkningen på hur många förhör han genomgått, och han menar att hans enda avsikt var att försöka vara behjälplig för utredarna.
Mannen själv har alltid nekat till att vara involverad i Helenas försvinnande. Själv minns han inte allt från kvällen eftersom, enligt honom själv, var väldigt berusad. Han har minnesluckor från kvällen och kommer inte ihåg allt som händer inne på Stadt.
Polisen har ägnat stora resurser genom åren på att utreda mannen. Efter att utredarna och åklagaren 2001 kom fram till att den huvudmisstänkte mannen inte kan vara den som har fört bort Helena. Så beslutades det att mannen skulle avskrivas från utredningen.
Åklagarmyndigheten skickade därefter ett brev hem till mannen som en formell bekräftelse på beslutet. I brevet stod det uttryckligen att han hade blivit avskriven från alla misstankar i förundersökningen.
Mannen blev naturligtvis överlycklig och enormt lättad. Att vara huvudmisstänkt av polisen och bli inkallad på otaliga förhör i en mordutredning under tio år måste vara oerhört psykiskt påfrestande.
-Tidslinje för Huvudmisstänkt #3
Åklagaren granskade noggrant den huvudmisstänkte mannens tidslinje för natten 14 juni 1992. Men åklagaren fick inte HM att tidsmässigt hinna begå brottet, transportera kroppen och sedan göra sig av med den. Så åklagaren kom fram till att tidslinjen sannolikt var orimlig.
Särskilt när HM:s egna förehavanden och utförda telefonsamtal under natten jämförs mot de övriga vittnesuppgifterna och tidsangivelser. Dessutom hade HM inget eget fordon under natten och ett vittne placerar HM vid bostaden efter att Stadt stängt.
Utredarna finner inget som kan placera honom eller binda honom till platsen där Helena försvann. Allt sammantaget tyder på att mannen som går under namnet ”Mannen i pilotglasögon” inte kan vara gärningsmannen.
Det var precis detta som åklagaren 2001 också kom fram till och avskrev mannen från alla misstankar.
Polisen fortsätter utreda Misstänkt #3
Trots att mannen i pilotglasögon 2001 avskrivs från alla misstankar av åklagaren så fortsätter polisen att utreda honom i det dolda. Vem eller vilka inom polismyndigheten som förde tillbaka mannen som huvudmisstänkt i förundersökningen är oklart.
Efter många resultatlösa år i utredningen tar fallet år 2007 en helt ny vändning för den huvudmisstänkte mannen i pilotglasögon.
Rikskriminalpolisen beslutar tillsammans med högt uppsatta personer inom den operativa sektionen av Rikskrim att en hemlig operation med agenter från SSI skall verkställas och riktas emot den huvudmisstänkte mannen. Detta skall utföras för att försöka lösa Helenafallet.
-SSI – Sektionen för Särskilda Insatser kopplas in
SSI – är en hemlig grupp med hemliga agenter som kan användas för att utföra så kallade ”brottsprovokationer”. Det är en metod som kan användas av svensk polis vid mycket grov kriminalitet.
SSI är en specialenhet som arbetar med nationella och särskilda insatser som kräver mycket specialiserade taktiska och operativa resurser. Deras arbete är mycket diskret och sker helt i det fördolda. Agenterna är involverade i de mest riskfyllda och komplexa situationerna i landet.
SSI är idag en del av den Nationella Operativa Avdelningen (NOA) och arbetar ofta tillsammans med andra specialiserade enheter inom polisen som Nationella insatsstyrkan (NI) och även med regionala insatsstyrkor. Agenterna kan också vara aktiva för uppdrag och operationer inom den svenska säkerhetspolisen SÄPO.
Agenterna inom SSI utbildas under liknande förhållanden och med samma metoder som hemliga agenter inom den amerikanska säkerhetstjänsten CIA samt brittiska MI5 och MI6. Faktum är att detta är en utbildningsmetod som alla säkerhetstjänster världen över använder för att träna sina agenter.
Det innefattar intensiv psykisk träning i att utföra hemliga operationer. Konsten att använda olika förfaranden för att vilseleda, missleda och dupera sina målpersoner eller andra objekt i jakt på målpersonen. En central del är att skapa trovärdiga alternativa identiteter och profiler för olika uppdrag.
Att smälta in obemärkt och bli den person de utger sig för att vara är kärnan i agenternas utbildning. De tränar på att imitera allt från fysiska rörelser och beteendemönster till röstnyanser och kroppsspråk för att skapa övertygande undercover-profiler.
Agenterna måste kunna använda och hantera sociala färdigheter och förmågor. De tränas i självdisciplin, medveten närvaro samt i att hantera sina känslor och lära sig kommunicera på ett sätt som utstrålar självförtroende.
Konsten är att de måste kunna använda dessa färdigheter på fältet. Det är en egenskap som på engelska kallas för ”Social Engineering”, på svenska kallat ”Social Ingenjörskonst”.
Som agent måste du snabbt kunna identifiera vilken personlighetstyp människor har som du möter under en operation. Det handlar om att upptäcka deras svagheter och utnyttja dem för att exempelvis skapa kontakt med målet, bygga upp och vinna deras förtroende, eller få fram specifik information från dem.
Allt skall ske utan att dra oönskad uppmärksamhet till sig och utan att objektet förstår vad som händer.
En operativ agent måste kunna smälta in och interagera med personer bland allmänheten på ett sätt som gör det enklare att förgå människors uppmärksamhet. Ingen ska egentligen komma ihåg dig eller lägga märke till detaljer i mötet med agenten.
Operationen för HM #3 – Förberedande
När SSI kopplas in för att planera en hemlig operation bildas en operativ grupp där många personer inom olika avdelningar samverkar. För att samverkan skall fungera utses koordinator och handledare för operationen. Det skapas också en operationsplan där en särskild åklagare skall vara med och granska.
Information hämtas från alla möjliga källor för att sammanställa och bygga en personprofil av målpersonen.
Detta hämtas från bl.a. polisens interna brottsregister och databaser via en s.k. inre spaning. En rad andra register används också för att samla uppgifter såsom t.ex. myndighetsregister, skatteverket, kronofogden, tullens register, medlemsregister och bankregister bland mycket mer.
– Inre spaning
Skatteverket – kan ge operationen detaljerade uppgifter om en persons inkomst, deklarationer, arbetsgivare och folkbokföringsadress. Det hjälper till att fastställa målpersonens ekonomisk status.
Kronofogdemyndigheten – avslöjar om personen har obetalda skulder, betalningsanmärkningar eller andra pågående ärenden. Den information kan indikera om målpersonen har ekonomiska svårigheter eller riskbeteenden som kan vara relevanta att utnyttja.
Tullverket – visar om målpersonen är involverad i import eller export av varor och eventuella tullbrott som han kan begått. Detta är av intresse eftersom det kan utnyttjas för att hitta en väg in och infiltrera målpersonen.
Medlemsregister – olika organisationer, föreningar eller klubbar kan ge en bild av målpersonens intressen, nätverk och sociala kretsar. Det kan avslöja engagemang i specifika grupper eller sammanhang som kan utnyttjas för operationen.
Bankregister – ger information om ekonomiska transaktioner, konton och finansiella mönster och handlingar. Detta kan också visa kopplingar till andra individer eller organisationer som också kan vara en väg in.
Fastighetsregister – visar om målpersonen innehar ägande av fastigheter och kan indikera hans ekonomisk ställning och även avslöja ytterligare bostadsadresser.
Fordonsregister – kontrolleras för att ge information om målpersonens ägda fordon, registreringsnummer och eventuella trafikförseelser.
Telekommunikationsdata – telefon och internetleverantörers register, används för att kartlägga kommunikationsmönster, kontaktpersoner och ger geografisk positionering av målpersonen vid specifika tidpunkter.
Alla underrättelser som samlas in hanteras av så kallade underrättelsehandläggare.
– Yttre spaning
Samtidigt som inre spaning utförs genom att samla in information från olika register, databaser och myndigheter arbetar en annan sektion med yttre spaning av målpersonen.
Den yttre spaningen innebär att följa och observera målpersonens beteende och rörelsemönster i det dagliga livet. Detta pågår under en längre tid. All information som kan vara användbar i operationen samlas in och sammanställs.
Detta inkluderar alla aspekter av målpersonens liv, såsom fritidsintressen, familjesituation, barn, vänner, bekanta, föräldrar, grannar och arbetskollegor. Även nära relationer kartläggs, inklusive eventuella flickvänner, pojkvänner och hemliga sexpartners.
Genom att förstå målpersonens sociala nätverk och personliga relationer kan operativa beslut fattas mer effektivt. Informationen används för att identifiera potentiella svagheter och möjligheter till att utföra närmanden mellan agenterna och målpersonen.
Den kombinerade användningen av inre och yttre spaning ger en helhetsbild för den operativa gruppen. Det möjliggör också en dynamisk anpassning av strategier baserat på målpersonens beteende och omgivning.
All insamlad information skall behandlas konfidentiellt och i enlighet med gällande lagar och etiska riktlinjer.
För att samla in mer privata och känsliga underrättelser som inte är tillgängliga via elektroniska källor kan spanarna gå vidare med att samla in målpersonens avfall och sopor, kontrollera brev och post samt vid behov använda sig av hemliga tvångsmedel.
Tvångsåtgärder kan också innefatta en rad avancerade och diskreta åtgärder som hemlig avlyssning, kameraövervakning, elektronisk spårning med GPS och övervakning av elektronisk kommunikation.
Alla dessa metoder kan användas för att samla in information utan att målpersonen är medveten om det.
Till och med vilken matbutik målpersonen handlar i kan bli en del av operationen. Likaså kan aktiviteter som gymbesök, besök på caféer eller restauranger, träningspass, hundpromenader och andra vardagssysslor användas som en väg in för att infiltrationen skall bli övertygande.
Planeringen och förberedelserna för en krävande operation kan sträcka sig från flera månader till uppemot ett helt år, beroende på operationens komplexitet.
– Psykologer
I den operativa gruppen ingår även ett team av psykologer som spelar en avgörande roll. De analyserar och studerar underrättelser om målpersonen i detalj för att kunna välja ut agenter som bäst matchar målpersonens psykologiska profil.
Genom att använda psykologisk insikt kan de säkerställa att agenterna kan bygga förtroende och interagera på ett sätt som ökar chanserna för att operationen blir framgångsrik.
Under hela operationens gång genomförs kontinuerlig monitorering och uppföljning av en psykolog för de involverade agenterna. Detta är en viktig del av operationen för att anpassa agenternas beteende och interaktioner med målpersonen. Men också för att utvärdera agenternas psykiska hälsa.
Hemliga operationer är ofta mycket krävande både psykiskt och emotionellt. Det kan involvera långa perioder av isolering, hög stress, riskfyllda situationer och ibland moraliskt komplexa uppgifter. Psykologiskt välbefinnande är därför en säkerhetsfråga.
När målpersonens profil är skapad utformas ett noggrant utformat scenario som SSI:s agenter ska följa. Detta scenario är omsorgsfullt planerat. Det innehåller detaljerade instruktioner om vilka syften och mål som måste uppnås för att kunna fortskrida till nästkommande faser i operationen.
Operationen för HM #3 – Inledningsfas
Operationen beviljas och inleds.
En eftermiddag när den misstänkte mannen kommer ut från systembolaget i Mariestad. Möts han av en kvinna som direkt etablerar kontakt. Hon sysslar med marknadsundersökningar och den misstänkte blir ombedd att delta och svara på några enkla frågor.
I gengäld har han möjlighet att vinna fina priser som lottas ut. Vad den misstänkte mannen inte vet är att personen som står utanför systembolaget är en s.k. proxy som ingår i SSI´s operation.
En proxy är en individ som deltar i en liten del av operationen utan att vara involverad i hela uppdraget eller förstå hela dess omfattning. Proxyn´s uppgift är att utföra en s.k. ”bump”, taget från den engelska benämningen ”bump-into”.
Målpersonen skall uppfatta hela situationen som ett slumpvalt sammanträffande. Men i själva verket är allt noga planerat.
SSI har med hjälp av underrättelser fått reda på att den misstänkte mannen är med i bland annat Sifo och Novus och flera andra register för opinionsundersökningar, där deltar mannen ofta i olika paneler för marknadsundersökningar.
Det är just denna vägen som SSI´s operation och dess agenter väljer som en alternativ inkörsport för att försöka infiltrera mannens liv.
Operationen för HM #3 – Infiltrationsfas
Svaret om huruvida ”bumpen” har lyckats eller inte kommer flera månader senare. Det är nu tid att bygga vidare på den inledande kontakten med målpersonen.
Nu hamnar det ett brev i den misstänktes brevlåda. I brevet framgår det att just han har valts ut och vunnit en weekend på Hästravikens Wärdshus.
I vinsten för två personer ingår det avsmakningsmenyer och alkohol. Målpersonen som nu har bildat familj och har barn överraskar självklart sin fru med denna weekend på Wärdshuset.
Målpersonen tar betet och på avresedagen hämtas paret upp i en chartrad liten minibuss. I bussen sitter fyra personer till som har haft turen att vinna samma weekend resa. Vad målpersonen och hans fru inte känner till är att samtliga i bussen, inklusive chauffören, är SSI-agenter.
Syftet är att vidareutveckla kontakten och bygga ett inledande personligt förtroende med målpersonen och hans fru. Agenternas uppgift är också att iaktta mannen för att avläsa hans beteende och notera vad mannen säger.
Agenterna har till uppgift att rapportera tillbaka information som kan vara betydelsefulla för operationen.
Under kvällen bjuds det på mat och alkohol, och stämningen är avslappnad med många historier och skratt. Som en del av underhållningen anordnas även en whiskyprovning, där målpersonen får möjlighet att prova ett stort urval av olika whiskysorter.
Målet med denna strategi är att göra målpersonen berusad, vilket gör det enklare för agenterna att dupera honom. Under kvällen berättar två av agenterna, en man vid namn Stefan och en kvinna vid namn Marianne, att de äger en stuga i närheten av Mariestad vid Trolmen.
Stefan är lastbilschaufför och Marianne driver en catering firma. Detta är de identiteter som agenterna använder under hela operationen. Efter en väldigt lyckad och trevlig helg går bussen tillbaka upp till Mariestad för att köra hem de lyckliga vinnarna.
När bussen är på väg in emot Mariestad kör minibussen förbi det lokala gymmet. Vad målpersonen inte är medveten om är att agenterna har fått förhandsinformation om att han köpt ett gymkort några veckor tidigare. Att bussen kör förbi gymmet är ingen slump.
Agenten Stefan kommenterar då avslappnat att han har gymkort på den där gymkedjan och tränar ensam på gymmet i Lidköping. Efter lite diskussion i bussen om träning och gym kommer Stefan och målpersonen överens om att de skall träna tillsammans på gymmet i Mariestad några gånger i veckan.
På det här sättet har SSI nu nästlat sig in i målpersonens liv och familj. Agenten Stefan och Marianne umgås nu med familjen privat.
Så här pågår det i nästan fyra månader. De träffas på middagar, tränar på gym, träffas över fika och umgås under familjära födelsedagar hos varandra.
Operationen för HM #3 – Legend Building
Efter ungefär fyra månader in i relationen med familjen kontaktar nu Stefan målpersonen en kväll för att be om hjälp. Fasen i operationen kallas för att göra en ”Legend Building”.
Inom underrättelseverksamhet och hemliga operationer är en falsk identitet eller bakgrundshistoria viktig för att dölja sin verkliga identitet. Den är också en grundsten i att bygga förtroende. Legenden är noggrant konstruerad och inkluderar alla detaljer som en vanlig identitet innehåller vid en bakgrundskontroll.
Det är inte så att agenten bara berättar om sig som en fiktiv person. När en identitet konstrueras för en agent som arbetar på fältet skapas en ”Backstopping Legend” som skall klara av en grundlig bakgrundskontroll. Processen för att bygga identiteten är komplex och involverar resurser för att skapa autentiska dokument som registreras hos de svenska myndigheterna.
Det skapas ekonomisk bakgrund och historia via banker och skatteverket. Identiteten får födelseattest, pass, körkort, betalkort och det skapas ekonomiska transaktioner, arbetsgivare och andra digitala fotspår som kan spåras offentligt. Precis som en äkta identitet.
Detta är helt avgörande för att agenten inte skall kunna röjas vid en eventuell kontroll av en ordningsmakt, säkerhetsföretag, säkerhetstjänst eller nosiga kriminella element som gör eftersökningar.
Stefan ringer målpersonen en kväll för att stärka sin legend och skapa en möjlighet att involvera målpersonen till nästa fas i operationen. Han berättar att han behöver hjälp med att köra en bil från Göteborg till Stockholm. Stefan förklarar vidare att han extraknäcker på ett logistikföretag och ibland ansvarar för att transportera dyra bilar och utföra körningar för dignitärer.
Målpersonen som självklart vill hjälpa till ställer upp på Stefans förfrågan. Som hjälp för sin insats får målpersonen någon vecka senare erbjudande att själv extraknäcka, och tjäna en hacka, om det dyker upp körningar eller transporter.
Under nästan ett helt år extraknäcker målpersonen i logistikföretaget vid sidan av sitt vanliga arbete. Han kör för logistikföretaget genom att transportera lyxbilar och köra dignitärer runt i Sverige och Stockholm.
Han vilseleds av agenterna in i en värld av massor av pengar, lyx, dyra bilar, lyxrestauranger och besök på strippklubbar.
Agenterna försöker snärja målpersonen att gå i två fällor under denna tiden. De riggar en så kallad ”Honeypot” på en strippklubb i Göteborg och en strippklubb i Amsterdam. Agenterna försöker att få honom till att utföra en sexuell handling. Målet är att utnyttja situationen som påtryckningsmedel längre fram i operationen om så skulle behövas.
Men det fungerar inte, målpersonen som har familj och barn är inte alls intresserad av att ta betet.
Operationen för HM #3 – Avslutningsfasen
Efter att målpersonen nu extraknäckt i nästan ett helt år på logistikföretaget och lärt känna nya arbetskamrater, som egentligen är agenter. Får målpersonen nu ett erbjudande som är svårt att motstå – en möjlighet till fast anställning. Förhoppningsvis har mannen nu vant sig vid det goda livet med pengar, lyx och den unika livsstilen.
För att säkra jobbet behöver han bara flyga ner till företagets huvudkontor i Amsterdam och genomgå en anställningsintervju.
Erbjudandet verkar vara en perfekt chans för honom att ta nästa steg både i sin karriär och ekonomiskt.
Inför den kommande resan till anställningsintervjun ombeds målpersonen att fylla i ett frågeformulär med några standardfrågor och lämna sina referenser. Bland frågorna finns en sista, känslig fråga, om han någonsin har haft någon kontakt med polisen.
Målpersonen svarar uppriktigt och ärligt på formuläret. Han anger att han tidigare varit i kontakt med polisen och varit misstänkt i Helenafallet som rör sig om ett försvinnande. Men att han har blivit avskriven från alla misstankar i fallet.
Några veckor senare och på plats i Amsterdam förbereder sig målpersonen inför sin anställningsintervju. På plats finns också de agenter, även Stefan, som han lärt känna som arbetskollegor via logistikföretaget under det senaste året.
Deras närvaro känns trygg för målpersonen, vilket ytterligare stärker hans förtroende för situationen. Ovetande om att detta är en del av den större operationen som nu skall knytas samman. Nu skall agenterna lösa Helenas försvinnande i Mariestad 1992.
Intervjun börjar med några enkla frågor, men det dröjer inte länge innan mötet snabbt förvandlas till ett förhör. Plötsligt läggs flera pärmar från förundersökningen om Helenafallet på bordet framför målpersonen. Männen påstår att han inte är avskriven från misstankarna utan fortfarande är misstänkt för mord.
Målpersonen blir chockad och oförmögen att förstå vad som håller på att hända. Situationen, som nyss handlade om en anställning, har nu förvandlats till något mycket allvarligare.
Målpersonen, fortfarande skakad, pekar på pärmarna från förundersökningen och frågar om det inte råder förundersökningssekretess på dem där. Förvirrat ifrågasätter han hur han fortfarande kan vara misstänkt och hur männen framför honom har fått tillgång till dessa dokument.
Nu riktar männen skarpa anklagelser mot målpersonen och hävdar att han har förstört affärer för logistikföretaget genom att vara insyltad i en polisutredning för mord.
De menar att en av dignitärerna, som han tidigare har kört uppe i Stockholm, kanske drar sig ur en miljardaffär på grund av honom. Pressen intensifieras, och männen antyder att målpersonens närvaro i utredningen hotar företagets rykte och framtid.
För målpersonen låter allt som männen säger fullständigt bisarrt. Han har inget med Helenas försvinnande att göra och förstår inte vad som egentligen pågår. Trycket från männen och deras krav blir för mycket, och han bryter ihop känslomässigt.
Agenterna kommer inte dit de vill med målpersonen. Så agenterna ändrar taktik – männen presenterar istället en lösning som de påstår kan rädda hela situationen.
En av agenterna lutar sig framåt och säger kallt att om han bara berättar var Helenas kropp är, kan de få hela saken att försvinna. De kan få undan bevisen och säkerställa att affärsuppgörelsen går igenom och att hans framtid på företaget kan räddas.
De lovar att allt kan ordnas, men först måste de veta var han har gömt kroppen så att den kan flyttas.
Förvirrad och totalt förstörd inser han att han är fast i en situation han inte förstår. Där anklagelser och misstankar vävs samman på ett sätt han inte kan bemöta på något annat sätt än att försöka tala om för männen att han är helt oskyldig. Han har inte gjort något.
Trots flera försök lyckas agenterna återigen inte få något erkännande från målpersonen. Som ett sista steg kallar de in Stefan, den agent som målpersonen känner bäst (som vän och arbetskollega) och som har utvecklat ett förtroende med målpersonen.
Stefan ska nu ta med målpersonen ut för att tala med honom privat, i ett försök att skapa en mer förtroendefull atmosfär. Planen är att få honom att öppna sig genom deras etablerade relation och därigenom locka fram den information de letar efter.
Stefan förklarar för målpersonen att om han någonsin vill lätta på sitt hjärta och berätta sanningen, ska han skriva ner det på en lapp och gömma den under en tegelsten på tomten vid huset uppe vid Trolmen i Mariestad.
Det är ett subtilt och försiktigt erbjudande som syftar till att få målpersonen att överväga ett erkännande på sina egna villkor. Det är en av de metoder som kan användas för att få ett erkännande.
Detta blir sista gången målpersonen ser någon av agenterna och Stefan. Hela operationen avslutas där och då, och Stefan lämnar honom.
Målpersonen, som är invaggad i tron att allt handlade om ett jobb på logistikföretaget, får nu ta sig hem själv från Amsterdam till Sverige. Han försöker kontakta Stefan några dagar senare. Stefan svarar i telefonen, men samtalet hålls väldigt kort, Stefan berättar att han och Marianne sålt sin stuga uppe i Trolmen.
Det är det sista målpersonen hör av Stefan.
*** Viktigt att notera är att målpersonen inte har någon vetskap att han utsatts för en hemlig operation eller att han har interagerat med hemliga agenter.
Målpersonen uppfattar allt som om jobberbjudandet och anställningsintervjun helt enkelt blev en katastrof och att allt slutade väldigt olyckligt.
Livet fortsätter för både målpersonen och hans familj, de är helt ovetandes om att polisen utfört en operation emot dem båda i över ett år. ***
Utgrävningar och fordon i beslag 2010
I april 2010 agerar polisen i Skövde på rykten som spridit sig i bygden kring Mariestad. Enligt rykten äger en man i 80-årsåldern en vit bil som påstås ha varit synlig i Mariestad kvällen då Helena försvann. Polisen beslutade att undersöka dessa uppgifter närmare i hopp om att hitta nya ledtrådar.
Mannen förekommer inte i förundersökningen och har aldrig blivit förhörd av polisen angående Helenas försvinnande. Han bor på en gård i en grannkommun till Mariestad. I januari 2010 omkom den 80-årige mannen vid en brand i sin bostad.
Byggnaden var övertänd när räddningstjänsten anlände. Vid den följande tekniska undersökningen av brandplatsen hittades mannen avliden. Orsaken till branden har inte fastställts, men den började inomhus.
Efter mannens död började rykten cirkulera i bygden, flera personer påstod att mannen kunde vara involverad i Helenas försvinnande.
Polisen beslagtog mannens bil, en Volvo 744 som han köpte ny 1989. Den genomförda tekniska undersökningen gjordes för att försöka hitta DNA eller blod, med målet att försöka koppla bilen till Helenas försvinnande.
– Kriminalteknisk undersökning av fordon
Polisen genomförde en kriminalteknisk undersökning av fordonet i syfte att hitta DNA som kunde jämföras med misstänkta personer. Kriminalteknikerna utförde både standard-DNA-analyser och specialanalyser med LCN (Low Copy Number).
Inredningen i bilen och särskilt bagageutrymmet undersöktes noggrant med hjälp av luminol (leukomalakitgrönt reagens) och infrarött ljus. Trots den omfattande undersökningen fann teknikerna inga blodliknande besudlingar varken på inredningen, sätena eller i bagageutrymmet.
Sammanlagt sprayades tio områden i fordonet med luminol, och en standard-DNA-analys genomfördes. Teknikerna identifierade endast ett DNA-spår på ett specifikt område i bilen. Där genomfördes en vidare LCN-DNA-analys, som endast kunde avslöja att spåret tillhörde en man.
Inget DNA i fordonet kunde kopplas till någon person, vilket innebär att analyserna inte kunde påvisa någon relevant DNA-information.
– Grävningar
Polisen beslutade att genomföra utgrävningar vid mannens gård i hopp om att hitta Helenas kropp. Eftersom mannens bil hade observerats under den aktuella natten, fanns det skäl att misstänka att Helenas kropp kunde vara begravd på gården. Polisen hade tidigare utfört grävningar vid en vedbod på gården men hade då inte hittat något.
Varken fordonet eller grävningarna på gården resulterade i nya ledtrådar.
Huvudmisstänkt #3 – anhållen igen 2017
En morgon när den huvudmisstänkte, ”mannen i pilotglasögon”, är på väg till arbetet, blir han återigen anhållen av polisen. Senast han blev anhållen var 1998. Han förs till häktet och förhörs ännu en gång av utredare som arbetar med Helenafallet.
Men mannen bedyrar ännu en gång att han är helt oskyldig till anklagelserna och har inget med Helenas försvinnande att göra. Mannen blir ledsen och uppgiven och uttrycker frustration över att ständigt vara misstänkt och bli inkallad på förhör.
Den misstänkte mannen är mycket orolig över hur hans familj kommer att reagera, eftersom ingen av dem vet att han ens har haft kontakt med polisen om Helenafallet. Han har både hunnit gifta sig och skaffat barn med kvinnan. När mannen blev avskriven från utredningen under 2001 har mannen försökt att förtränga den här delen av sitt liv.
Nu är han rädd för hur hans fru skall reagera och hur allt detta ska påverka deras relation. Mannen till och med överväger att ta sitt eget liv medan han sitter i häktet. Men efter att han varit häktad i ungefär sju till åtta timmar släpps han av polisen och får åka hem.
Den misstänkte mannen berättar sedermera för sin fru allt som han varit med om sedan 1992, och att han nu blivit anhållen, förhörd och misstänkt igen.
– Avskrivs igen 2019
En dag under 2019 läser den huvudmisstänkte ”mannen i pilotglasögon” i tidningen att han är avskriven från alla misstankar i Helenafallet. Det är nu andra gången som den huvudmisstänkta mannen #3 avskrivs från alla misstankar, i ett och samma ärende.
Nu får han dock inget brev hem från varken åklagarmyndigheten eller polisen.
SSI Operationen avslöjas
Det har nu nästan gått tolv år sedan mannen hade arbetsintervju och arbetade för logistikföretaget med huvudkontor i Amsterdam.
Ett tv program som paret tittar på under en kväll 2019 får honom nästan att ramla ur tv-soffan.
Chocken för den huvudmisstänkte mannen och hans fru är enorm när de ser på programmet ”Operation Playa”. Det första han ser i Tv-rutan, trots att ansiktena är suddade, är Stefan och Marianne.
Mannen kan nästan inte tro sina ögon. I det ögonblicket slår det honom med full kraft – den där Stefan, som han hade haft som vän, jobbat med, litat på, tränat med på gymmet och varit på flera födelsedagar med – är egentligen en hemlig agent för polisen.
När Tv-programmet är slut står både mannen och hans fru med insikten att hela deras upplevelse mellan 2007 och 2009, som de trodde handlade om vänskap och jobberbjudande, i själva verket var en avancerad hemlig operation. Riktad emot dem båda, med hjälp av statens hemliga agenter.
Kalla Fall-Gruppen & Ny Aktivitet
Under 2017-2019 får utredningen om försvunna Helena Andersson ny energi. Nu riktar polisen uppmärksamheten mot en helt ny huvudmisstänkt #4.
Fallet och förundersökningen överlämnas nu också till Kalla fall-gruppen i Göteborg, där utredarna påbörjar en omfattande genomgång av det tidigare materialet. Med nya perspektiv och nya utredare hittas en ny misstänkt.
Samtidigt inleds förnyade forensiska undersökningar på NFC med hjälp av den senaste forensiska tekniken, i hopp om att hitta nya spår och försöka få träff som matchar den nya huvudmisstänkte mannen.
-Sakkunnigutlåtande NFC – DNA
Under september 2017 skickas alla bevisföremål från Helenafallet tillbaka till NFC för nya materialundersökningar. Ändamålet för undersökningen är att hitta biologiska spår och DNA från kända gärningspersoner eller från okända personer.
Ändamålet är även att uppdatera polisens DNA-register med nya relevanta DNA-resultat från undersökningen. Det gör att polisen kan använda DNA-resultaten för att identifiera gärningspersoner i både tidigare ouppklarade brott och framtida fall.
Den 8 februari 1994 analyserade SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium) för första gången Helenas sandaler med dåtidens DNA-teknik. I början av 1990-talet var DNA-analyser fortfarande i sin linda och var betydligt mer begränsade än dagens sofistikerade metoder.
NFC fokuserar nu på att analysera Helenas tillhörigheter igen. Nu använder NFC flera moderna materialmetodiker för att söka efter DNA-spår och jämföra genetiska DNA markörer.
Vilka DNA-spår som polisen har identifierat eller vad analyserna har avslöjat i bevissyfte är inte offentliga uppgifter. Däremot ger metodiken som NFC använt sig av en insikt i de tester som utförts.
I NFC´s sakkunnigutlåtande hänvisas följande metodiker som använts av NFC på Helenas tillhörigheter:
– Metodik 852 – refererar till DNA-släktskapsundersökningar som används för att bestämma biologiska släktskap mellan individer för att avgöra om två individer är förälder och barn eller syskon. Används för att identifiera okända offer eller misstänkta genom släktkopplingar. En nyckelmetod i fall där finns tvivel eller behov av att formellt fastställa biologiska relationer.
– Metodik 666 – refererar till forensisk DNA-fenotypning, som används för att förutsäga vissa fysiska egenskaper hos en individ baserat på deras DNA. Fenotypning fokuserar på att analysera specifika genetiska markörer som kan kopplas till fysiska drag hos en person. Det kan vara allt från ögon färg, hårfärg och etnisk bakgrund. När en DNA-profil inte finns i befintliga databaser, används fenotypning för att skapa en fysisk profil av en misstänkt eller ett offer.
– Metodik 869 – refererar till DNA-kontaminationsanalys och handlar om att identifiera främmande DNA som kan introducerats i ett bevismaterial. Detta är viktigt eftersom föroreningar kan leda till felaktiga resultat och påverka utredningens trovärdighet. Metoden skyddar och skall upptäcka falska positiva resultat och säkerställa att analyserna följer strikta kvalitetsstandarder.
– Metodik 744 – refererar till DNA-extraktion och är en specialiserad teknik som kräver specifika protokoll och kemikalier för att frigöra det inneslutna DNA rester. Eftersom nedbrutna biologiska prover ofta innehåller mycket lite eller skadat DNA.
– Metodik 727 – refererar till RNA (ribonukleinsyra) i biologiska prover för att få information om vilken typ av vävnad som finns i ett DNA-prov eller när det gäller identifiering av specifika biologiska processer. RNA bryts ner snabbare än DNA, men i vissa fall kan det ge värdefull information i brottsutredningar. Denna metod ger en unik möjlighet att utvinna detaljerad information som går utöver den som kan erhållas från DNA-analys, särskilt när det gäller att fastställa ursprunget och typen av biologiskt material på en brottsplats.
– Metodik 736 – refererar till DNA-analyser av blandade profiler, vilket innebär att det finns DNA från mer än en individ i ett prov. Detta är vanligt vid brottsplatser där flera personer kan ha varit inblandade, exempelvis vid våldsbrott. Probabilistisk genotypning är en statistisk metod som används för att tolka komplexa blandade DNA-profiler. Den beräknar sannolikheter för olika scenarier och hjälper till att fastställa vilka individer som troligen bidragit med DNA till blandningen.
– Metodik 859 – refererar till DNA-extraktion från mycket små mängder eller degraderade prover. Denna teknik används när det finns väldigt begränsad mängd biologiskt material tillgängligt för DNA-analys, eller när det biologiska materialet har blivit skadat eller nedbrutet på grund av exponering för miljöfaktorer som värme, fukt, eller tid.
Metoden används ofta för gamla ouppklarade fall där det biologiska materialet kan ha brutits ner över tid. Förstärkning (PCR) görs på grund av den lilla mängden DNA eller dess dåliga kvalitet förstärks DNA-sekvenser genom polymeraskedjereaktion (PCR), vilket gör det möjligt att få tillräckligt med genetiskt material för analys. Metoden är avgörande i kriminalfall där traditionella DNA-analysmetoder inte fungerar på grund av provets begränsade mängd eller kvalitet.
– Metodik 872 refererar till kriminalteknisk miljöanalys av DNA som hittas i jord eller vatten nära en brottsplats som kan avslöja viktiga ledtrådar om var ett brott har ägt rum eller var en kropp har flyttats från. DNA som har blivit avsatt genom kontakt med omgivningen, såsom spår av hud, hår, saliv eller svett.
Miljö-DNA kan användas för att undersöka vilka individer som kan ha varit närvarande på en viss plats eller för att spåra var en kropp eller ett objekt kan ha funnits. STR eller SNP-analys extraherar och förstärker DNA-profilen som analyseras för specifika genetiska markörer, vanligtvis genom STR-analys (Short Tandem Repeats), men ibland också genom SNP-analys (Single Nucleotide Polymorphisms), beroende på provets kvalitet.
Svaren från NFC´s analyser kommer som ett sakkunnigutlåtande till polisen den 17 juni 2019.
Ny huvudmisstänkt #4 häktas 2021
Kalla Fall-Gruppens nya granskning ledde till att en man i 60-årsåldern från Mariestad förhördes i augusti 2021. Kort därefter häktades han, skäligen misstänkt för mord i Helenafallet.
Den aktuella mannen har en del problem med sin mentala hälsa. Han var runt 30 år när Helenas försvinnande inträffade. Mannen finns med i förundersökningen om Helenafallet men har aldrig blivit förhörd.
Mannens fordon uppges har varit synlig i Mariestadstrakten under natten till den 14 juni 1992. Polisen har tidigare fått uppgifter om att mannen, vid den tiden, använde bl.a. en vit mindre bil för att köra svarttaxi, bland annat utanför stadshotellet och bland andra krogar i Mariestad.
Hans bil har enligt vittnen observerats utanför stadshotellet vid upprepade tillfällen den aktuella kvällen. Polisen misstänker att den då 30-årige mannen agerade ensam. Helena Anderssons försvinnande var inte en planerad gärning, och det var troligen inte avsikten att hon skulle bli bragd om livet.
Mannen skall tidigare ägt en vit bil som stämmer överens med vittnesuppgifter som sågs under natten. Men polisen uppdagar ganska snart att bilen inte finns längre. Bilen är gammal och den har blivit skrotad.
Efter att polisen spärrat av mannens hem för en noggrannare forensisk undersökning, i hopp om att hitta bevismaterial. Så beslutar Skaraborgs tingsrätt, redan dagen efter, att den 60-årige mannen skall släppas på fri fot.
Mannen hävdar att han är helt oskyldig och att det efter nästan 30 år är svårt för honom att minnas exakt var han befann sig den där kvällen 1992.
Polisen gör vissa fynd i mannens bostad. Men vilken anknytning dessa fynd har till Helenas försvinnande har Kalla Fall-Gruppen inte gjort offentligt.
– Polisens misstankar
Polisen misstänker att mannen agerat ensam. Enligt obekräftade uppgifter skall mannen under förhör gjort vaga medgivanden. Han skall även gjort antydningar till att pekat ut platser där Helenas kropp skulle kunna vara gömd.
Polisen bekräftar att de har använt en skeletthund för att utföra sökningar på vissa platser efter Helena.
Vittnesuppgifter som inkommit till polisen handlar om den aktuella mannen och påståenden om att han befann sig i området där Helena troligtvis blev överfallen.
-Mannen frigiven
Trots frigivningen kvarstår dock polisens misstankar emot mannen, och polisen arbetar vidare med utredningen. Utredarna kan nu lugnt och metodiskt arbeta vidare för att försöka stärka bevisningen emot mannen.
Åklagarens problem är att det endast finns iakttagelser och indicier som bevisning mot den 60 årige mannen. Med andra ord väldigt tunna bevis, menar mannens försvarsadvokat.
DNA-analyser som kommer tillbaka från NFC kan inte matchas emot den huvudmisstänkte mannen.
Kalla Fall-Gruppen och åklagaren för fallet åker på ett rejält bakslag i början av 2022 när uppgifter når dem att deras huvudmisstänkte 60 åring har avlidit efter en tids sjukdom på sjukhus.
Helenafallet läggs ned 2022
Efter 30 års utredning kommer ett sista pressmeddelande från åklagarmyndigheten:
Där säger åklagaren att den huvudmisstänkte mannen nyligen avlidit, och att några ytterligare utredningsåtgärder utfördes innan de formellt fattade beslutet att avsluta förundersökningen och lägga ner utredningen.
Fallet kring Helena Anderssons försvinnande 1992 är formellt avslutat, men det är inte preskriberat. Framkommer det nya uppgifter som tyder på att det skulle vara en annan gärningsperson, kan en åklagare besluta att återuppta ärendet.
– Prestigestrid
Helenafallet har till viss del präglats av en prestigestrid mellan gärningsmannaprofilgruppen och den ursprungliga utredningsgruppen.
Profilgruppen kom till Mariestad under 1993 för att bistå utredarna i Helenafallet. Gruppen fick ganska snart en klar uppfattning om hur brottet sannolikt hade gått till, men utredarna från länskriminalpolisen i Skaraborg, inklusive dess spaningsledare var inte eniga.
Denna oenighet medförde att profilgruppens specialister inte fick gehör för sitt understöd till utredningen, vilket troligtvis kan vara en av många orsaker till att utredningen inte kom på rätt spår.
– Leif GW Persson
En av personerna som ingick bland profilgruppens specialister var vår idag mest folkkära kriminolog Leif GW Persson. Leif GW är övertygad om att det är två gärningsmän som ligger bakom Helenas försvinnande. Han säger sig också veta vilka två individer det handlar om.
-Svårt att få någon fälld
Leif GW Persson förklarar att även om Helenas kropp skulle hittas, skulle det vara svårt att få en gärningsman fälld. Gärningen var inte planerad, utan snarare en misshandel som gått över styr och resulterat i vållande till annans död. Ett sådant brott har en preskriptionstid på 15 år.
Dessutom skulle gärningsmannens eller gärningsmännens bortforsling av Helenas kropp utgöra ett brott mot griftefriden, vilket redan är preskriberat sedan länge.
Även under de bästa förhållandena är det mycket svårt att få någon fälld för mord idag, mer än 30 år efter händelsen. Särskilt med tanke på hur illa skött utredningen varit från start.
Vet du något om Helena Anderssons försvinnande eller har tips, vänligen kontakta polisen på telefon 114 14.