Hur hanterar polisen misstänkta som inte talar i förhören, och vad är den effektivaste metoden för att få den misstänkte att ändå tala med utredarna.
Forskare vid Göteborgs Universitet har tittat närmare och studerat metoder som används för att kunna avgöra det bästa förfarandet.
Polisanställda som arbetar med att förhöra grov brottslighet och våld i nära relationer stöter oftare på brottsmisstänkta som tiger vid förhören.
Runt om i världen görs studier på metoder att använda när misstänkta tiger. Detta i hopp om att fastställa vilka metoder som är bäst. I Sverige får polisen fortsätta ställa frågor när misstänkta tiger och använder sin rättighet att vara tyst.
I USA måste förhöret avbrytas om utredarna möter tystnad från misstänkta.
När misstänkta tiger vid förhör skapas särskilda utmaningar för förhörsledaren. Forskare på Göteborgs Universitet inledde studien med att be erfarna utredare fylla i ett onlineformulär med frågor.
Målsättningen var att dela in metoder i kategorier för att kunna avgöra vilken metod som är mest framgångsrik.
Studien påvisade fyra strategier som var vanligast förekommande vid förhör där den misstänkte inte pratar.
- Frågestrategier
- Informationsstrategier
- Stödjande strategier
- Procedurstrategier
Att fortsätta ställa frågor till den misstänkte som inte pratar kan ofta ge andra reaktioner. En viss fråga kan ge oväntade raserianfall eller enbart ett annat ansiktsuttryck.
Oavsett reaktion kan dessa i sig leda utredningen framåt. Detta kan ge vägledning om vilken eller vilka frågor som utredaren skall fokusera på.
Denna metod kallas för att använda en ”frågestrategi” och det visade sig vara den mest förekommande bland erfarna utredare.
Näst vanligast var att använda ”informationsstrategin”. Det är när utredarna som genomför förhöret talar om för den misstänkte vilka nackdelar som finns med att inte svara på frågor.
Men också framhäva att den misstänkte kan använda förhöret till att ge sin version av det inträffade. Detta kan i sin tur underlätta för utredarna att bringa klarhet i hur händelseförloppet har gått till.
Den misstänkte har då möjlighet att kanske minska polisens misstankar.
Den tredje strategin var att bygga tillit och visa respekt. Att inte vara dömande. Visad vänlighet och erbjuda något att dricka, en kopp kaffe eller bara småprata om livet i allmänhet.
För att stegvis leda konversationen in på det misstänkta brottet. En annan konversationsstartare kan vara att fråga om varför den misstänkte tiger.
Är personen hotad, inte minns eller kanske skyddar någon. Denna metod kallas för ”stödjande strategier”.
Fjärde strategin var att använda ”procedurstrategier”. Denna metod var den minst förekommande.
Den kan innebära att visa mycket bevis i ett tidigt förhör för att bryta tystnaden. Att byta förhörsledare är också något som kan fungera eller att hålla upprepande förhör.
Studien
Denna studie lägger grunder för vidare forskning på området. Genom att veta vilka strategier som svensk polis använder går det att utvärdera och jämföra vad som är mer eller mindre effektivt vid olika situationer.
Men än så länge går det inte att specificera vilken metod som är bäst.
Att ”frågestrategin” är den mest förekommande hos svensk polis betyder inte att det är den mest framgångsrika eller ens den bästa metoden. Fler studier behöver göras för att påvisa vilken metod som är bäst.
Källa: ”The British Psychological Society” – Department of Psychology, University of Gothenburg.
