”Ett ohyggligt mord i obygden”
Så löd rubriken till den nyhetsnotis som tidningen Kalmar publicerade den 20 december år 1915 (”Ett ohyggligt mord i obygden”).
Vid Frötjärn knappt en halvmil norr om Nyhammar hittas en ung kvinna mördad. Kvinnan är Elin Viklund 21 år gammal från Ekorrbacken.
Under fredag eftermiddag den 17 december promenerar Elin genom skogen till Nyhammar från familjens torp i Ekorrbacken. Hon skall hämta familjens post vid järnvägsstationen. Det är en lång sträcka att gå till fots men Elin promenerar den här vägen ofta.
Det är i slutet av december månad och det är iskallt ute. Decembermörkret och kylan faller tidigt på eftermiddagen över bygden och tar ett stadigt grepp om landskapet. Den vita snön ligger djup och lyser varsamt upp omgivningen.
Allt eftersom temperaturen kryper ned under 30 minusgrader beslutar Elin att göra ett besök hos familjen Lönn som bor vid Stenberget. Deras hus befinner sig ungefär halvvägs till Nyhammar.
Elin behöver få något varmt att dricka och kunna värma sig vid den öppna spisen. Hon är ofta på besök hemma hos familjen Lönn för att småprata om vardagen, livet, familjen och dela lite skvaller ifrån byn.
Under tiden som Elin promenerar genom skogen för att hämta posten får hennes föräldrar och bröder besök hemma i torpet av traktens provinsialläkare. Det är Dr. Gunnar och hans droskchaufför Frank Cornelius som kommer förbi torpet med sin häst och släde.
Efter en stund lämnar de båda torpet igen för att göra ett annat hembesök hos en patient boende i Grangärde som ligger några kilometer söder om Nyhammar.
Vid en liten bro passerar deras ekipage en ung man som står och stirrar ned emot det frusna vattendraget nedanför. Den unge mannen är klädd i mörka kläder.
Både Gunnar och Frank reagerar på att den unge mannen inte hälsar eller vill få ögonkontakt när de passerar honom på bron. De båda hinner bara se mannens kroppsfigur och färg på kläderna.
Fredag kväll
Eftermiddagen övergår till att bli sent på fredagskvällen. Elins föräldrar är inte särskilt oroade över att Elin inte har kommit hem. Det är väldigt kallt ute och det är mörkt så de förmodar att Elin troligtvis beslutat att stanna kvar i Nyhammar.
Det är inte ovanligt att hon passar på att besöka sina vänner när hon ändå befinner sig i byn.
Dagen efter, på lördag eftermiddag börjar Elins föräldrar undra var deras dotter taget vägen.
En av Elins bröder, Elis beslutar sig för att ge sig av och leta rätt på Elin. Han går till fots ute på skogsvägen när han möter på Axel. Han är en god vän som passerar med sin häst och släde.
Axel är på väg hem med ett lass hö till sina djur. Elis blir erbjuden att få åka med på släden en bit för att slippa gå till fots.
När deras hästekipage passerar Stenberget och den lilla bron över Frötjärnsvattnet sitter Elis bak och flackar runt med blicken in mot skogen. Han får då plötsligt syn på något inne mellan träden som han tycker sig känna igen.
Det är skymten av ett klädesplagg som ligger i snön ett tiotal meter in i skogen. I ivern att få stopp på ekipaget skriker han till Axel att stanna snabbt. Axel får stopp på hästen och frågar Elis varför han skulle stanna.
Samtidigt hoppar Elis ned från vagnen och ber Axel följa efter honom. Elis pekar mot träden samtidigt som han går emot andra sidan vägen.
För att följa efter hoppar Axel också ned från släden. Vid dikeskanten in emot skogsbrynet kan de båda se fotspår i den djupa snön.
Spåren leder in mellan träden. Det finns också släpspår av något som de båda uppfattar som blod i snön.
De pulsar fram i den höga snön mellan träden för att följa spåren och knappt 10 meter in mellan två stora träd får de syn på Elin. Hon är död och de båda finner henne liggandes i snön på ryggen.
Hon har ytterkläderna på kroppen men hennes näsduk och tjocka pälsmössa ligger bredvid henne i snön.
Vem ville döda Elin
De kan inte begripa vem som skulle vilja döda Elin. Både Elis och hans vän Axel är övertygade om att detta inte är en olycka. De måste larma länsman för att undersöka detta närmare.
Trots chocken behåller Elis sitt lugn. Vid vägkanten där fotspåren börjar i snön hittar de båda en cigarett som varit tänd. Den är av samma märke och sort som Elin själv brukar röka.
Elis finner det lite märkligt att hans syster skulle stannat för att röka utefter vägen i skogen, särskilt i minus 39 graders kyla.
Axel och Elis lämnar mordplatsen och Elin i skogen för att snabbt bege sig tillbaka till föräldrahemmet. Väl tillbaka berättar de för fadern att de hittat Elin död i skogen.
Robert Murelius som arbetar som kronolänsman i Grangärde kallas ut till familjen Viklunds torp. Elins föräldrar och bröder är i sorg efter upptäckten av Elins död.
Kronolänsmannens arbetsuppgifter innefattade skatteuppbörd, indrivning och polisverksamhet. Fram till omorganisationen av fögderiförvaltningen den 1 januari 1918 infördes beteckningen landsfiskal istället för den tidigare benämningen kronolänsman.
Länsmannen Murelius som nu befanns sig på mordplatsen kunde mycket snabbt konstatera att detta mycket riktigt inte var en olycka. Elin har skador i bakhuvudet av något hårt föremål som eventuellt kan vara en sten.
När provinsialläkaren Gunnar Furugård kallas dit för att undersöka den döda kvinnan blir han bestört av nyheten att det är Elin som hittats död i skogen. Han känner Elin då hon under sommaren 1915 arbetat som sjukvårdsbiträde för Dr. Furugård.
Dr. Furugård kunde direkt se att Elin inte råkat ut för en olycka. Elin hade strypts till döds.
Utredningen
Två år tidigare (1913) hade en ung man vid namn Erik Albert Granlund, som också gick under namnet Ufbergsmördaren, dödat sin fru. Mannen var fortfarande på flykt från länsman och befann sig troligtvis fortfarande någonstans i skogarna kring Nyhammar.
Har Ufbergsmördaren stött på Elin i skogen.
Murelius överväger flera olika möjliga teorier om vem Elins mördare är. Även Elins fästman är bland de som kunde misstänkas. Elin och fästmannen Karl skulle gifta sig efter julhelgerna i början av januari 1916.
Ridande poliser skickas ut kring Nyhammar och till de omkringliggande byarna för att tala med lösdrivare, tiggare och luffare.
Dessa individer saknar ofta fast bostad och regelbunden sysselsättning. De rör sig ofta från plats till plats i sökandet efter arbete, mat eller husrum. Deras närvaro skapar oro och osäkerhet bland lokalbefolkningen, särskilt på landsbygden där främmande ansikten är mycket ovanliga.
Länsman Murelius får hjälp av mordspanare från Ludvika, Grangärde, Grängesberg för att försöka samla in uppgifter från lokalbefolkningen. Mordspanarna behöver få uppgifter om vilka personer som varit synliga i omgivningarna.
August Andersson, en hederlig ortsbo lämnar uppgifter till mordspanarna och uppger att han sett Elin gå tillsammans med en ung man i 20-årsåldern på mordkvällen. De båda gick på skogsvägen när August såg Elin.
August hade svårt att identifiera den unge mannen då han bevittnade detta när det var mörkt ute.
Murelius gör allt i sin makt för att få manskap från detektiv-avdelningen uppe i Stockholm. Men han får meddelande att de inte har manskap att bistå med under julhelgerna.
I Stockholm, Göteborg och Malmö fanns under början av 1900-talet inte bara vanliga uniformerade polismän, utan också den civilklädda detektiva polisen som var föregångaren till den mer moderna svenska kriminalpolisen.
När Dr. Furugård avslutar obduktionen av Elin visar det sig att hon blivit våldtagen. Hon var också gravid i tredje månaden. Sockenborna i trakten blir chockade över uppgifterna att Elin var gravid.
I samband med detta börjar det spridas rykten i byarna om att Elins fästman kan vara den skyldige. Men de flesta är övertygade om att det är en lösdrivare som dödat Elin. Många i trakten är också skärrade över att det finns en mördare lös i trakten.
Elins begravning
Dagarna går och Elin Viklund jordfästs under annandagjul (26 december) med en ceremoni vid kyrkan i Grangärde. Mycket folk från trakten samlas tillsammans med Elins familj i kyrkan för att ta farväl av Elin.
Även Elins fästman Karl närvarar vid jordfästningen vid kyrkan och uppvisar sin sorg inför folket i trakten.
Utredningen av Elin avstannar under 1916 i brist på både bevis, vittnen och ledtrådar. Murelius har svårt att arbeta vidare med fallet. Ingen lösdrivare kan knytas till varken omgivningen eller mordet.
Två år efter mordet lämnar Elins tidigare fästman Karl Sverige (1917). Han har beslutat att emigrera till Amerika. Han reser tillsammans med en annan kvinna via Amerikaskjulet i Göteborg där den svenska Amerika linjens atlantångare lägger till vid kajplats 36.
Uppgifter som blir kända efter att Karl lämnat Sverige är att han redan under 1915, när han var med Elin, i hemlighet hade planer på giftermål med en helt annan kvinna från Grangärde.
Mordet på Elin Viklund klaras aldrig upp och mordet preskriberas sedermera. Många rykten om vem som utförde mordet på Elin har florerat i byarna kring Nyhammar i över 100 år.
Provinsialläkaren Dr. Gunnar Furugård och hans droskchaufför Frank är dock väldigt övertygade om att det var Elins fästman Karl som de såg vid bron över Frötjärnsvattnet den där fredagskvällen i decembermörkret 1915.
Läs också …
