Det fem-stjärniga lyxhotellet invigdes 1990 och är Nordeuropas näst högsta hotell. Det reser sig hela 117 meter över havet och är 37 våningar högt. Fasader av spegelglas och hissar med panoramafönster erbjuder fantastiska vyer över huvudstaden Oslo. Promenadavstånd till Oslos nattliv och bara minuter från de hippaste nattklubbarna, restauranger, barer och andra besöksmål.

Skyskrapan inhyser totalt 676 rum med över 1500 bäddar fördelat på 33 av de 37 våningarna. Ett av hotellets hotellrum särskiljer sig från alla de övriga. På våning 28 finns rum 2805, där inträffade år 1995 en händelse som har gäckat den norska kriminalpolisen ”Kripos” i över 26 år.

Men vad var det egentligen som hände i rum 2805 den där junikvällen 1995?

Onsdag 31 Maj 1995

Receptionisten Sascha Anonsen kommer till sitt arbetspass som vanligt onsdagen 31 Maj 1995. Han skall arbeta kvällspass tillsammans med hotellets Desk Supervisor Evy Gjertsen. Sascha inleder skiftet med att gå igenom kvarvarande utcheckningar och titta igenom eftermiddagens och kvällens ankomster. Ett vanligt dygn i receptionen på Plaza innebär periodvis ett högt gästflöde med ett stressigt arbetstempo. Målsättningen är dock alltid att ge gästen hög service varvat med en snabb och effektiv upplevelse. Gästen skall aldrig behöva vänta mer än absolut nödvändigt.

Arbetspasset för Sascha och Evy fortskrider under kvällen med diverse sedvanliga arbetsuppgifter. Vid 22-tiden på onsdagskvällen tilltar frekvensen av gäster. Kulmen av arbetsbördan nås dock runt 22.30-tiden när det bildas kö i hotellets lobby.

Den idag nedlagda flygplatsen Fornebu var år 1995 fortfarande öppen för flygtrafik. Den internationella lufthamnen var belägen en mil utanför Oslos innerstad. Hotellet blev därför ett lätttillgängligt alternativ för både affärsresande och andra flygresenärer. Kvällsflygen landade omkring 22-tiden på Fornebu. Många resenärer valde att bege sig in till Oslo för att övernatta på det centralt belägna hotellet denna kväll.

En av gästerna som köar i lobbyn denna kväll är en ugn kvinna klädd i svart. Hon står i mitten av lobbyn och inväntar sin tur. Framme vid disken blir kvinnan incheckad på rum 2805 och receptionisten överlämnar två stycken nycklar i form av två plastkort. Kvinnan fyller i det obligatoriska ankomstformuläret där hotellet efterfrågar namn, adress, telefon och passuppgifter och födelsedatum.

Kvinnans bokning är förbokad via hotellets telefonbokning. Bokningen är registrerad på namnet “Jennifer och Lois Fairgate”. Hotellrummet som är bokat är i Business-Class och paret skall övernatta i två nätter. När incheckningsproceduren är avklarad hänvisas Jennifer av receptionisten att gå till hissarna. Vid 23-tiden börjar Sascha och Evy gör sig redo för att lämna över receptionen till nattpersonalen och därefter bege sig hemåt.

Torsdag 1 juni 1995

Tidigt dagen efter på torsdagsmorgonen den 1 Juni kommer 52-åriga Vigdis Valö till arbetet vid sjutiden. Hon arbetar som Room Steward på housekeeping. Vigdis är ansvarig för städning av rum på den 28:de våningen.

Utcheckade rum skall städas noggrant. I hotellrum där övernattande gäster bor utförs en så kallad, “stanna-städning”. Papperskorgar töms, sängar bäddas och handdukar och papper byts vid behov.

Strax innan klockan ett på torsdagen sätter Vigdis Valö in sin städnyckel i dörrens kortläsare på rum 2805. Det piper till från kortläsaren och dörren låses upp. Vigdis tillsammans med en yngre tjej, som är under upplärning till att bli städerska, går in på rummet för att utföra en stanna-städning.

Det är ingen ovanlighet att housekeeping emellanåt träffar på gäster i rummen när de utför en ”stanna-städning”.

Men idag är rum 2805 tomt. Vigdis yngre kollega går in och påbörjar i badrummet medan hon själv tar rummet. Vigdis observerar att hotellrummet ser nästintill oanvänt ut. Hon uppfattar detta som lite egendomligt eftersom det skall bo två personer i rummet. Skrivbordet i rummet är också helt orört. Inga personliga tillhörigheter eller annat skräp som behöver städas bort. Papperskorgen är också tom.

Vigdis ser dock att dubbelsängen är använd. Men bara på en sida. Ena täcket är orört och en av de två huvudkuddarna har tagits bort från sängen. Den ligger på golvet vid sidan av sängen. Vigdis tycker det ser ut som om bara en person har sovit i sängen. Hon kan också se att någon har ändrat positionen på rummets gardiner. Men i övrigt är rummet helt orört.

Vigdis vänder tillbaka ut i korridoren och går till städvagnen. Hon behöver kontrollera om rum 2805 verkligen är bokat som ett dubbelrum. Den utskrivna rumslistan som sitter på städvagnen visar mycket riktigt att rum 2805 är bokat för två personer. Vigdis vänder tillbaka in i rummet igen där kollegan fortfarande är upptagen i badrummet. Vigdis börjar med att bädda sängen. Hon väljer också att ta bort den oanvända huvudkudden och lägger den på en hylla i garderoben istället.

Under tiden Vigdis väntar på sin kollega som fortfarande är upptagen i badrummet, får hon syn på ett par färgrika damskor som står på skohyllan vid garderoben. Vigdis har ett särpräglat intresse för skor, särskilt damskor. Hon förtjusas av skomodellen och väljer att tittar lite närmare.

Det är en sko och skotillverkare som hon inte sett tidigare. Det står ett företags/designer namn tryckt i skorna. Hon noterar namnet för sig själv och försöker lägga det på minnet. Hon skall leta efter märket nästa gång hon är i skoaffären, -tänker hon. Den yngre kollegan kommer ut från badrummet och städduon lämnar rummet och stänger dörren.

Vid halv tre tiden samma torsdagseftermiddag reagerar någon i receptionen på att det inte finns något registrerat betalmedel på rum 2805. Via hotellets interna tv-system kan receptionen kommunicera och skicka meddelande till hotellets alla rum. Gästen i hotellrummet måste då besvara meddelandet som dyker upp på tv:n genom att använda fjärrkontrollen och trycka på “OK”.

Receptionisten sänder ett meddelande till 2805, ”Please Contact The Cashier” för att gästerna skall komma förbi receptionen.

Fredag 2 juni 1995

Dagen därpå vid klockan sju på morgonkvisten kommer hotellstäderskan Karin Lövbrötte till Oslo Plaza. Karin arbetar på housekeeping som städerska. Denna fredagen är Karin ansvarig för att städa och kontrollera hotellrummen på våning 27. Men på grund av sjukfrånvarande personal blir Karin också tvungen att städa hotellrum på våning 28.

Hon tar personalhissen upp till 28:de våningen och påbörjar morgonens städning. Tidigt på morgonen när Karin står i korridoren med städvagnen på våning 28 kommer en svartklädd kvinna gående. Karin upplever att kvinnan är på väg till sitt rum då hon verkar komma gående från hissen. De båda får ögonkontakt och kvinnan i svart ler samtidigt som hon passerar städvagnen och säger med en lågmäld röst, -Good morning.

Kvinnan stannar några meter längre bort i korridoren. Hon tar fram ett plastkort ur fickan och låser upp dörren till rum 2805. Karin observerar också att kvinnan försvinner in på sitt rum och dörren går igen bakom. Några sekunder senare öppnas hotelldörren igen och kvinnan tar ett steg ut i korridoren och hänger en röd “Do Not Disturb”-skylt på handtaget.

Därefter vänder hon tillbaka in på rummet.

Under fredagskvällen vid åttasnåret får Room Service en telefonbeställning från 28:de våningen. Beställningen avser mat. Maträtten som beställs från menyn är “HotBite of Bratwurst and Potato Sallad”. Kristin Andersen som arbetar som Room Service Supervisor går själv upp med beställningen. Rumsnumret som Kristin får av personalen i köket är 2804. Men det visar sig efter en liten stund vara ett missförstånd. Beställningen visar sig istället komma från rum 2805.

Kristin knackar på dörren ungefär tjugo minuter över åtta. Efter några sekunder öppnas dörren och en kvinna släpper in henne på rummet. Kristin reflekterar att kvinnan troligtvis är flygvärdinna. Kvinnan är klädd i en mörk klädsel med knälång kjol och mörka strumpbyxor. Elegant klädd, nästan som en uniformsliknande klädsel. Precis som flygvärdinnor från British Airways.

Oslo Plaza hade på 90-talet avtal med flertalet flygbolag där deras kabinanställda i form av flygvärdar, flygvärdinnor och piloter övernattade på hotellet. Närheten till Oslos internationella flygplats gjorde Oslo Plaza till ett idealiskt val för flygbolagen.

Övernattande flygpersonal var dessutom väldigt sparsamma med att sprida kläder och andra personliga ägodelar runt omkring i sina rum. Det var mer en regel än ett undantag att nöjes- och semesterfirande gäster spred saker överallt.

Kristin upplever kvinnans rum som väldigt städat, rent och ordningsamt. Nästan som om kvinnan precis har checkat in på rummet. Dessutom har kvinnan en mörk kabinväska på rummet. Den har små hjul och ett uppfällbart handtag. Väskan står på golvet vid skrivbordet. Dessa kabinväskor använder ofta kabinanställd flygpersonal. Kristin ställer brickan med maten på skrivbordet som dessutom är tomt från saker. Kristin kan med lätthet få plats med brickan.

Hon önskar kvinnan en smaklig måltid och vänder sig om för att lämna rummet. Då sträcker kvinnan fram handen. Hon håller i en femtiokronorssedel som hon ger i dricks. Kristin blir överraskad över den stora summan och tackar henne vänligt samtidigt som hon lämnar rummet.

Några minuter innan klockan nio på fredagskvällen reagerar personal i receptionen åter igen på att rum 2805 inte har kommit ned till receptionen. Någon i rum 2805 har dessutom besvarat “OK” på meddelandet som sändes dagen innan. För att påminna gästerna i rummet igen väljer receptionisten att skicka ytterligare ett meddelande till rummets tv. Meddelandet lyder precis som det första, “Please Contact The Cashier”.

Lördag 3 juni 1995

Lördagkväll den 3 juni och klockan är några minuter över sju. Evy Gjertsen arbetar kvällspass. Hon har varit ledig en dag och sitter nu i backoffice bakom receptionen. Hon går igenom dagsaktuella rumlistor. Evy har ansvar för ekonomi och börjar ana oråd för rum 2805. Hon ser att rummet saknar betalmedel och gästerna har bott på hotellet i snart tre dygn. Rumsnotan stiger för var dag som går.

Evy känner att det är hög tid att ta tag i situationen och väljer att kontakta rum 2805 genom att skicka ett internt meddelande till rummets tv. Evy går in i bokningssystemet men då ser hon till sin förvåning att två meddelanden redan har skickats. Hon kan också se att någon i rum 2805 har sett båda meddelandena genom att besvara och trycka “OK” på fjärrkontrollen. Evy börjar bli misstänksam och ringer nu omedelbart upp housekeeping för att fråga om någon varit inne i rum 2805.

Housekeeping talar då om för Evy att ingen i personalen har varit inne i rummet sedan torsdagen när rummet städades. Dessutom har rummets röda skylt med “Do Not Disturb” hängt på handtaget i över två dygn. Evy kontaktar nu hotellets säkerhetsvakter. Hon ber dem att omgående gå upp till rum 2805 för att konfrontera gästerna och ta med en av dem till receptionen. Situationen måste redas upp genast.

Espen Näss är 25 år gammal och arbetar som säkerhetsvakt på Oslo Plaza. Han skall jobba nattpass denna lördag och blir tillsagd av vaktchefen via kommunikationsradion att genast bege sig till rum 2805. Enligt informationen Espen får via sin radio har gästerna i rummet inte förskottsbetalat eller registrerat ett kort på sin bokning. Det kan då misstänkas att gästerna gör en så kallad springnota.

Kvinnan har uppgett att hon är 21 år

Han får också uppgifter om gästen som checkat in på rum 2805. Det skall enligt bokningssystemet vara en ung kvinna vid namn Jennifer Fairgate och hon skall vara 21 år gammal. Hon bor på rummet tillsammans med en Lois Fairgate och de båda kommer från Belgien.

Espen tar omedelbart personalhissen upp till 28:de våningen. Han stiger ut ur hissen och går med bestämda steg längs den långa korridoren. Utanför dörren till 2805 stannar han några sekunder och lyssnar. Men han hör inte något ovanligt. Han bestämmer sig nu för att knacka. Han gör tre snabba knackningar på dörren.

Omedelbart efter Espens knackningar hör han en dov knall. Trots den ljudisolerade rumsdörren och de tjocka betongväggarna hörs knallen högt med ett distinkt genklang.

Instinktivt ryggar han tillbaka ett steg och det går upp för honom att det han precis hört lät som ett skjutvapen. I situationens allvar blir han osäker på hur han skall agera. Han kommer då på att det skall bo två personer i rummet. Espen känner sig väldigt utsatt där han står direkt utanför dörren fullt synlig i korridoren. Några meter bort finns ett väggutsprång som han snabbt gömmer sig bakom. Han kan därifrån ha uppsikt över dörren och korridoren utan att bli sedd.

En minut har gått sedan Espen hörde knallen.

Ingen har kommit ut ur rummet. I ögonblicket då han skall ta upp sin radio och ropa på vaktchefen hejdar han sig själv. Han ändrar sig och gör bedömningen att inte sända informationen via radion.

Det är många i personalen som använder radio för att kommunicera med varandra. Vakterna sänder på samma frekvenser som alla övriga avdelningar på hotellet. Alla skulle då kunna höra honom. Eftersom ingen kommer ut från rum 2805 lämnar Espen snabbt korridoren och beger sig ned till markplan.

Samtidigt som Espen försöker förklara för vaktchefen i vaktrummet vad som hänt ringer han polisen. Han begär att en polispatrull skall skickas till hotellet. Han passar även på att kontrollera med Oslopolisen om det finns någon information om paret Fairgate. Men varken polisen, norska tullen eller passpolisen har något registrerat om det belgiska paret. Polisen hörsammar vad som inträffat och larmar ut en polispatrull till hotellet.

I väntan på att polispatrullen skall anlända blir Espen kvar i vaktrummet medan vaktchefen ensam tar hissen upp till rum 2805. När vaktchefen kommer upp till 28:de våningen har hotellrummet, korridoren, hissarna och hotellets trapphus varit obevakade i ungefär 15 minuter. Ingen har haft korridoren under uppsikt.

Han knackar hårt på dörren med tre knackningar sedan avvaktar han. Efter femton sekunder upprepar han knackningarna och väntar igen. Han knackar en tredje sista gång innan han beslutar sig för att öppna dörren med sin vaktnyckel. Han upptäcker då att dörren är dubbellåst från insidan. När hotellets rumsdörrar är dubbellåsta kan endast säkerhetsvakterna öppna med sin vaktnyckel.

Gästen kan aktivera dubbellåset genom att dra handtaget uppåt. Detta kan dock endast göras om gästen befinner sig i rummet på insidan.

Det piper till när vaktnyckeln sätts in i kortläsaren och dörrens dubbellås går upp. Eftersom vaktkollegan Espen tidigare uppgett att han hörde ett skott från ett skjutvapen öppnar vaktchefen dörren väldigt försiktigt. Han kikar in i rummet genom en liten springa.

En sur doft kommer från hotellrummet. Det är mörkt där inne men inte helt oupplyst. Tv:n som står på skrivbordet i rummet är påslagen. Han ser att en person ligger i hotellsängen och uppfattar det som att personen i sängen kan vara en kvinna. Han ropar högt och frågar om det är någon där. Men ingen svarar. Plötsligt fladdrar gardinen till i ena änden av rummet. Vakten släpper då snabbt dörrhandtaget och den tunga dörren stängs.

Vaktchefen beslutar att invänta polisen och går inte in i rummet.

När patrullen kommer till platsen har det gått en timma sedan Espen hörde skottet i rum 2805. Två uniformerade poliser går in med dragna vapen för att säkra rummet. Poliserna möts av en förfärlig syn. I hotellsängen ligger en död kvinna på rygg med benen hängande ut över sängkanten. Ögonen är öppna och stirrar upp i taket. I pannan har hon ett skotthål. Blodförlusten är omfattande. Lakan och madrass är dränkt i blod som även har runnit ned på golvets matta. Väggen bakom sängen är rödstänkt av både blod och rester från kvinnans huvud.

Hon ligger med högra armen vilande mot bröstet. I handen håller hon fortfarande ett skjutvapen, en pistol. Hennes hand greppar  vapnet och tummen vilar mot avtryckaren. Kvinnan andas inte och hon saknar puls. Ingen finns i rummet förutom den döda kvinnan och inget tyder initialt på att hon har haft sällskap.

Poliserna på plats observerar ett fönster som står på glänt i rummet. Hotellrummet upplevs också som välstädat och det finns inga synbara tecken på tumult eller bråk. När rummet är säkrat går de två poliserna tillbaka ut i korridoren för att inte kontaminera en eventuell brottsplats. Dödsfallet rapporteras in till Oslopolisens ledningscentral som ett potentiellt självmord med handeldvapen. Kriminaltekniker och utredare från kripos (Norska Kriminalpolisen) samt rättspatolog kallas till hotellet för att utreda händelsen vidare.

Förundersökning & Utredning

Två timmar efter skottet i rum 2805 börjar tekniker arbeta med att dokumentera och fotografera rummet. Arbetet pågår hela natten. Kvinnans kropp förs ut först klockan tjugo i tre och transporteras till rättsmedicinska för obduktion. Tio minuter över klockan fyra forslas madrass och säng ut ur hotellrummet. Tekniker avslutar sitt arbete vid klockan fem på söndagsmorgonen och rummet lämnas över till hotellets vaktpersonal.

Utredarna är tämligen övertygade om att det är ett självmord. Men det har ännu inte gått att identifiera kvinnan och det påträffas inte några identitetshandlingar i rummet. Några av inslagen i utredningen väcker också en del frågor.

Dörrlås och ett öppet fönster granskas av tekniker

Inledningsvis utförs undersökning av själva låset, dess låsmekanism samt handtaget på hotelldörren. Tekniker finner inget som tyder på att någon har manipulerat låset. Kvinnans två nyckelkort påträffas i hotellrummet.

Det öppna fönstret i hotellrummet undersöks närmare för att se om någon kan tagit sig ut den vägen. Undersökningen gav inga resultat. Hotellrummet finns på 28:de våningen vilket gör det osannolikt att någon använt fönstret för att ta sig ut eller in i rummet.

Dagen efter händelsen

Under söndagseftermiddagen den 4 juni, dagen efter kvinnans död. Samlas ett utredningsteam på Kripos högkvarter i Oslos innerstad. Utredarna går igenom det inledande materialet. Kvinnans kropp väntar på obduktion och är planerad att utföras på tisdag 6 juni. Nästan alla kriminaltekniska fynd har dessutom behövt skickas på analys. Några av utredarna beger sig tillbaka till Oslo Plaza för att höra eventuella vittnen och tala med hotellpersonal som kan ha viktig information.

Norska polisen kontaktar Interpol i Belgien för att informera myndigheterna om den döda kvinnan. De vill att de belgiska myndigheterna skall ta kontakt med kvinnans anhöriga. Interpol i Belgien kommer snabbt tillbaka med svar. Jennifer Fairgate eller ”Fergate” -som kvinnan skrivit vid incheckningen existerar inte. Kvinnan finns inte i några belgiska register som medborgare. Polisen i Belgien kan därmed inte informera några anhöriga, det finns inga.

Alla övriga uppgifter som kvinnan har uppgett såsom gatuadress, gatunummer, telefonnumret och namnet på företaget hon sägs arbeta på finns inte. Men belgisk polis kan konstatera att staden som kvinnan uppgett finns i verkligheten.

Beskedet från de belgiska myndigheterna kommer lite som en överraskning för utredarna i Oslo. I jakten på hennes identitet beslutas det att genomföras en sökning av kvinnans fingeravtryck i Interpols databas. Fingeravtrycksmatchningen via Interpol kommer tyvärr tillbaka negativt. Ingen matchning hittas i Interpols databas. Myndigheterna i Belgien kommer också tillbaka med besked om kvinnans medresenär, Lois Fairgate eller ”Fergate”. Denna mannen existerar inte heller som medborgare. Lois är av allt att döma också påhittat.

Något stämmer inte

En tid efter händelsen på Oslo Plaza kommer svaren på analyserna tillbaka och utlåtandet från kvinnans obduktion. Den påvisar att kvinnan begick självmord och att hon dessutom är runt 30 år gammal, + – 5år.

När utredarna granskar utlåtandet lite närmare och sammanställer övrigt underlag från utredningen är det flera saker som utredarna uppmärksammar. Något med fallet stämmer inte. Misstankar om att det kan handla om något annat än ett självmord sprider sig nu bland utredarna.

Det är den döda kvinnans tillhörigheter, eller snarare bristen av tillhörigheter som skapar många frågor. Hon hade inget körkort, inget pass och inget id-kort med sig. Uppgifter kvinnan lämnat på incheckningsformuläret som namn, födelsedatum, gatuadress, postadress, telefonnummer och företagsnamn på nuvarande arbetsplats är falska. Kvinnan har valt att inte fyll i uppgifter om passnummer eller passutgivare. Staden Verlain finns i verkligheten och är en liten landsbygdsort i Liége provinsen.

Vanligt förekommande tillhörigheter som kan ge ledtrådar i ett identifieringsarbetet saknas i denna utredningen. Ingen plånbok, inga pengar, inget bankkort, inget kreditkort, inga bilnycklar, inga hus- eller bostadsnycklar, ingen handväska, ingen kosmetika eller ens läppstift och inte en enda hygienartikel som tandborste eller damparfym. Inte ens en hårborste eller kanske en bok för att läsa på rummet hittas. Inget finns bland kvinnans tillhörigheter i rummet.

Det enda fyndet som görs i hotellrummet är en flaska parfym och det är en herrparfym. På flaskan står det ”Ungaro Pour L’Homme 1”, som nästan var tom. På flaskans etikett framhävs texten ”Powerful & Masculine”. Trots det uppenbara kan det naturligtvis inte uteslutas att kvinnan har brukat herrparfymen.

Vad som även förbryllar utredarna är att det hittas väldigt lite bagage i form av kläder i kvinnans rum. En kvinna som skall bo flera dygn på hotell borde ha mer kläder med sig och även andra tillhörigheter såsom hygienartiklar. Än mer besynnerligt blir avsaknaden av tillhörigheter eftersom någon, sannolikt kvinnan, har duschat eller badat i badrummet. Tekniker finner en fuktig duschhandduk slängd på golvet i anslutning till badkaret. Hotellets små petflaskor med schampo och balsam återfinns i badrummet. Schampoflaskan är öppnad.

Med vetskap om att hon sannolikt har duschat förefaller det märkligt att det inte påträffas hygienartiklar eller kosmetika. Kvinnan är sminkad när hon hittas död i sängen. Rättsmedicinska experter och andra specialister har försökt fastställa när kvinnan sist sminkade sig. Men det har inte kunnat påvisas. Utredarna får en känsla av att hotellrummet har ”rensats” på både bagage och tillhörigheter men i synnerhet detaljer som skulle kunna identifiera kvinnan.

På bagagehyllan i rummet vid garderoben ligger en grå-beige bomullströja och en lång svart glansig skinnjacka. I garderoben hänger en armlös blus, en grå kavaj och en lång svart trenchcoat. På en fåtölj i rummet ligger en turkos-grön mindre tygbag lutad mot ena armstödet. I tygbagen hittar tekniker ett par svarta strumpbyxor och en svart sidentopp. Det ligger även två ljusfärgade och en mörkfärgad behå i bagen. Utredarna ser det som egendomligt att kvinnan endast har en tygbag i rummet för att förvara bagaget. Utrymmesmässigt är bagen något otillräcklig.

När kvinnan hittas i sängen har hon på sig ett par svarta italienska damskor. Hon har även på sig ett par svarta långa knästrumpor med spets, en svart behå med spets och långa svarta silkesunderkläder som också kallas pyjamashorts. Kvinnan har även en svart bomullsjacka på sig. Hon var elegant klädd och såg ut att vara redo för en kväll ute på stan i Oslos nattliv. Att döma av fynden i hotellrummet har inte kvinnan med sig ombyteskläder såsom kjol, byxor eller extra underkläder. Endast ett par underkläder för flera dagars vistelse.

Kvinnans kläder i hotellrummet saknar dessutom etiketter. Även kläderna hon har på sig saknar etiketter. Tre av kvinnans fyra ytterplagg (3 jackor och 1 damkavaj) har också bortklippta etiketter. Anledningen till att kavajen har en intakt etikett tror utredarna sannolikt beror på den särskilda sömnad av etiketten. Avlägsnas den förstörs innerfodret. Utredarna ser det inte särskilt exceptionellt med borttagna etiketter på klädespersedlar. Emellertid blir det väldigt utmärkande att etiketter systematiskt tagits bort när företeelsen sätts i samband med utredningens övriga fynd. Till och med kvinnans svarta skor saknar skotillverkarens namn. Texten har medvetet skrapats bort för att inte synas.

Kvinnan saknar pengar. Eftersom hon aldrig betalade för vistelsen eller angav något kredit- eller bankkort, vet inte utredarna om kvinnan använde kort eller kontanter och i så fall vilken valuta. Under 1990-talet hade nästan samtliga länder i Europa sin egen valuta. Utredarna vet att hon hade pengar kvällen innan hon dog. Det enda spåret av pengar är den norska femtiokronorssedeln som hon gav i dricks till room service när maten blev levererad till rummet.

Mellan fredagen 3 juni och lördagen 4 juni konsumerar kvinnan tre stycken läskedrycksflaskor a’ 33cl och en påse med potatis chips. På skrivbordet står en tom flaska Coca-Cola, en tom flaska Coca-Cola Light och en tom flaska Asina apelsindryck. Tekniker säkrade åtskilliga fingeravtryck i rum 2805 timmarna efter kvinnans död. Kvinnans fingeravtryck hittades på minibaren, parfymflaskan, chipspåsen, dricksglas och på de tre tomma läskedrycksflaskorna.

Det hittas också en tallrik med korv, potatissallad, grönsallad, rödlök samt två små vakuumförpackade behållare med senap och ketchup. Förpackningarna är öppnade och mer än hälften av maträtten är kvar på tallriken. Obduktionen av kvinnan visar att hon har 50 milliliter av osmält mat i magsäcken.

Här hittar utredarna motsägelsefulla uppgifter.

Enligt room service serverades maten klockan 20:23 på fredagskvällen. Detta kan flera vittnen bekräfta. I enlighet med matsmältningsprocessen borde inte maten hittas vid obduktionen överhuvudtaget. Den lilla mängd mat borde bearbetats i magsäcken och försvunnet på bara några timmar under fredagen. Enligt rättspatologen avled kvinnan vid 20-tiden när vakten knackar på hotelldörren på lördagskvällen. Kvinnan har alltså väntat med att äta av maträtten i upp till 19-20 timmar.

Alternativet är att kvinnan avled betydligt tidigare, kanske redan under fredagskvällen eller natten mot lördag. Detta går dock helt emot den rättsmedicinska bedömningen utförd vid obduktionen.

Tillhörigheter som försvann

När utredarna kontrollerar fynden i hotellrummet mot vittnesuppgifter framkommer några utmärkande detaljer. Det visar sig att en kabinväska på hjul har varit synlig i kvinnans rum. Kabinväskan har enligt vittnet, som levererade maten till rummet, funnits där vid halv nio tiden på fredagskvällen den 2 juni. Alltså kvällen innan hon dog. Likaså saknas ett par färgrika damskor som enligt vittnet, som städat rummet, har stått på en skohylla vid lunchtid på torsdagen den 1 juni. I vittnesuppgifter framkommer också att kvinnan haft på sig en knälång mörkblå eller svart kjol på fredagskvällen vid halv nio tiden.

Utredarna kan bara konstatera att ingen av dessa tillhörigheter påträffas i kvinnans hotellrum vid den tekniska undersökningen.

Det framgår inte i Kripos förundersökningsmaterial om någon har undersökt hotellets soprum eller andra sopkärl omkring eller i fastigheten. Det konstateras enbart att tillhörigheter som vittnen har beskrivit inte kan hittas.

Växlade valuta tillsammans med en okänd man

Enligt uppgifter skall kvinnan i rum 2805 växlat till sig norska kontanter vid ett tillfälle. Det är hotellets Desk Supervisor Evy Gjertsen som minns detta. Hon är också förvissad om att det skall ha närvarat en man vid detta tillfälle. Han stod placerad på ett sådant sätt att hon uppfattade det som att de båda hade sällskap.

Enligt uppgifter Evy lämnade vid vittnesförhör skall mannen ha varit mörkhårig och något längre än kvinnan, runt 185 cm. Han upplevdes också något äldre än kvinnan, runt 35-40 år gammal. Huruvida kvinnan verkligen kände mannen går dock inte säga. Evy är väldigt övertygad om vad hon kommer ihåg.

I förhör med Evy ställer hon sig mycket frågande till hur kvinnan lyckades checka in utan att uppvisa någon form av legitimation. Det var hotellets strikta rutiner att aldrig godkänna en incheckning om gästen inte kunde identifiera sig och uppvisa pass eller annan identifikation. Varför kvinnan inte blev tvungen att uppge ett kortnummer eller betala vistelsen i förskott förstår hon inte heller.

Kvinnan använde telefonen

Från rum 2805 kan utredarna se att det gjordes två försök att ringa ut via den fasta telefonen. Det är två belgiska telefonnummer. När de granskas framgår det att numren är identiska med varandra förutom endast en (1) siffra som skiljer de båda telefonnumren åt. Via belgiska myndigheter kunde samtalen spåras och det framgick att de endast varade i några få sekunder. Ingen har svarat.

Videoövervakning på hotellet

Oslo Plaza hade vid tiden för händelsen 1995 videoövervakad inspelning i lobbyområdet. Men i förundersökningsmaterialet framgår ingen information om utredarna eller tekniker undersökte dessa. Inget videomaterial finns med i utredningen. En trolig anledning till detta är att utredarna initialt fokuserade på händelsen som självmord. Detta kan ha medfört att videomaterialet inte hämtades in i tid. Under 90-talet sparades videomaterial på VHS band.

En svart attachéväska i skinn påträffas i kvinnans hotellrum.

Den står intill väggen vid sängen. När tekniker öppnar väskan innehåller den 25 stycken 9mm patroner som ligger lösa i botten av väskan. Ingenting annat finns i attachéväskan.

När kvinnan påträffas i sängen håller hon i ett skjutvapen. En Browning 9mm halvautomatiskt handeldvapen. Vapnets magasin rymmer totalt nio patroner. Totalt hade kvinnan med sig 34 patroner. Skjutvapnet har tillverkats i stor skala och är ett väldigt pålitligt vapen. Det används av både polis och militär men är också populärt bland kriminella kretsar. Brownings fabrik ligger i Herstal i Belgien. Enligt uppgifter från den belgiska polisen kan vapnet vara tillverkat mellan år 1990-1991. Tekniker som granskar vapnet under lördagskvällen i hotellrummet kan se att serienumret är borttaget.

Vapnet sänds till Kripos forensiska laboratorium i Oslo för ytterligare analys. Borttagningen av vapnets serienummer har utförts professionellt. Serienumret har inte skrapats, filats eller slipats bort. Det har etsats bort med hjälp av en särskild syra. Sannolikt utfört av en person med omfattande kunskap om skjutvapen.

Det inledande försöket av kripos forensiska laboratorium 1995 misslyckas med att få fram några siffror från serienumret. Två decennier senare görs nya försök i jakten på att få fram serienumret. Med förfinad och modern forensisk teknik framträder nu några av siffrorna i det etsade serienumret. Men inte ens dagens moderna teknik klarar av att få fram det i sin helhet. Identiteten på skjutvapnet förblir därmed okänt.

Den forensiska platsundersökningen av hotellrummet visar att två skott har avfyrats med handeldvapnet. Första skottet misstänker utredarna är ett ”test skott”. Det avfyras genom en kudde som är placerad framför vapnets mynning. Kulan går sedan in i sängens madrass och träffar betonggolvet. Att kudden används som ”ljuddämpare” är inte orimligt att misstänka. Andra skottet avlossas utan någon kudde och är det dödande skottet. Det avfyras mot kvinnans panna. Kulan penetrerar hjärnan och kommer ut via bakhuvudet och träffar betonggolvet under sängen.

Kvinnan avlider omedelbart och skjutvapnet blir kvar i handen med högra tummen vilande mot avtryckaren. När tekniker avlägsnar vapnet från den döda kvinnans hand kan ett klick höras från avtryckaren när den rör sig framåt till sitt naturliga utgångsläge. Forensiska analyser av kulor och hylsor bekräftar att det påträffade vapnet har avfyrat de båda kulorna.

Kulhålen från de två skotten hittas i madrassen under kvinnans huvud när kroppen flyttas från sängen. Avståndet mellan de båda kulhålen är 7,5 centimeter. Kvinnans blodförlust är massiv och det är en betydande mängd blod som har ackumulerats på täcket, lakanen och sängens madrass.

Blodbildsanalysen av blodbesudlingar

Framåtstänk av blod (när kulan skapar ett utgångshål) hittas på sängkläder, huvudkuddar,  sängborden, madrassöverdraget och på väggen bakom kvinnan. Framåtstänk(från utgångshålet) har även nått taket ovanför sängen. Bakåtstänk av blod (när kulan skapar ett ingångshål) hittas framför sängen utefter hela väggen från skrivbordet och upp till taket. Likaledes hittas det bakåtstänk (från ingångshålet) på själva skrivbordet och på telefonen som står placerad på skrivbordet.

För utredarna som granskar de kriminaltekniska resultaten är det två anmärkningsvärda detaljer som står ut. Det är när rättspatologen och tekniker undersöker kvinnans kropp.

Det hittas inget biologiskt spår såsom blodstänk på kvinnans högra hand. Alltså den hand som håller i själva vapnet. När ett skjutvapen avfyras och kulan penetrerar mänskliga kroppsdelar som hud, muskler eller träffar benvävnad uppstår skador på blodkärl. Detta ger upphov till blodstänk i olika riktningar. Det påträffas inga spår av detta på kvinnans hand.

Forensisk undersökning när skjutvapen används

Huden på kvinnans högra hand saknar spår av tändsatspartiklar.

Vad är tändsatspartiklar

För att en kula ska kunna skjutas ut från vapnet krävs det att krutet i patronhylsan antänds. För att få krutet att tända används en så kallad tändsats och den är placerad i den nedersta delen av patronen. När sticklågan som uppstår av tändsatsen antänder krutet i hylsan sker en explosion som på så sätt transporterar ut kulan genom pipan. Kulan kommer ut ur mynningen i en hastighet av ca. 350 meter per sekund.

När kulan lämnar mynningen slungas partiklar ut i luften i form av ett ytterst fint damm som till slut faller ned till golvet eller marken. Tändsatspartiklar är inte synliga för blotta ögat, de är ungefär en mikrometer i diameter dvs. en tusendels millimeter. Partiklarna hamnar på allt som finns i dess närhet och fastnar med lätthet på huden. Mängden partiklar som sprids i luften beror helt och hållet på vilken typ av skjutvapen som används. När kriminaltekniker skall säkra tändsatspartiklar på kvinnans hud, hittas inga.

Utredarna brottas med en mängd märkliga omständigheter som medför att åtskilliga teorier måste vägas in i hopp om att komma vidare i utredningen.

Den forensiska blodbildsanalysen av platsen uppvisar ett kraftigt bakåtstänk (vid kulans ingångshål) och framåtstänk (vid kulans utgångshål). Det är en besvärande omständighet att där inte påträffas något bakåtstänk eller annat biologiskt material från huvud på kvinnans högra hand. Samma besvärande omständighet gäller avsaknaden av tändsatspartiklar.

Dessa två avvikelser ger indikation på att någon annan kan ha varit i hotellrummet tillsammans med kvinnan. Till och med kanske utfört ett mord. Skjutvapnet kan därefter placerats i handen för att se ut som ett självmord. Därefter snabbt rensat hotellrummet på tillhörigheter och andra spår för att bl.a. förhindra identifiering av kvinnan.

Avvikelserna är inte på något sätt bevis för att det har gått till på det sättet. Men tänkbara orsaker behöver utredas vidare. Den Norska Kriminalpolisen öppnar nu istället upp en mordutredning för att kunna disponera ytterligare resurser och försöka få svar på vad som egentligen hände i hotellrummet.

En frågeställning som äger rum i utredningen är huruvida skjutvapnet verkligen skulle blivit kvar i handen såsom det hittas. Det aktuella handeldvapnet har en kraftig rekyl. Kvinnan greppade vapnets kolv bakvänt för att kunna trycka av med tummen. ( Se Figur. B ) Ett sådant enhandsgrepp är väldigt obalanserat och reducerar möjligheten avsevärt att häva vapnets rekylmoment. Vilket i sin tur betyder att skjutvapnet kan rekylera och studsa ur handen i motsatt riktning.

Kvinnans båda händer saknar spår av blod och tändsatspartiklar. Med anledning av detta kan utredarna utesluta att kvinnan har använt dubbelgrepp. Vid dubbelgrepp ( Se Figur. A ) överförs både blodstänk och tändsatspartiklar. I synnerhet till den hand som håller i pipan närmast vapnets mynningen. Ett stort antal offer som utför självmord med dubbelgrepp får brännskador på handen från den heta pipan/flamman.

Denna frågeställning förblev obesvarad i utredningen. Inget tyder på att några ytterligare fysiska tester har utförts för att kunna besvara frågeställningen.

Flera teorier bearbetas av utredarna

Kan kvinnan ingått i ett stort nätverk av organiserad brottslighet som transporterar, förflyttar och säljer droger. Något kanske gick fel och kvinnan dödades eller blev tvungen att begå självmord.

Kriminella ligor från före detta Sovjet blocken och Öst Europa bestod under 90-talet till stor del av personer med militärutbildning och taktiska färdigheter med vapen, sprängämnen, militärutrustning och användning av militära färdigheter. Ligor från öst kunde vara precis lika noggranna som riktiga underrättelseorganisationer.

Var kvinnan en professionell torped, en lejd mördare för att utföra en likvidering av någon som befann sig i Oslo.

Professionella topp-torpeder är enligt forskare relativt ovanliga. Men personer som åtar sig denna sort av uppdrag har ofta ett förflutet av paramilitär bakgrund med taktiska färdigheter. Forskning av tidigare fall där det dokumenterats att så kallade topp-torpeder använts för att likvidera någon utfördes i Storbritannien av fall utförda mellan 1974 och 2013. Vid 27 olika tillfällen utfördes uppdrag av professionella torpeder. Varav ett av dessa mord utfördes av en kvinnlig torped.

Vad skulle en torped vara intresserad av i Oslo

Utredarna börjar att undersöka om Norge har haft hemliga besök av högt uppsatta regeringsrepresentanter, världsledare eller andra digniteter vid perioden för händelsen på Oslo Plaza. Någon som kan vara tillräckligt intressant för en lejd torped.  För att få ta del av hemligstämplad information tar Kripos kontakt med den norska underrättelsetjänsten.

Norge står ofta värd för olika möten med stora världsledare. Det är inte ovanligt att dessa utländska representanters säkerhetsvakter och agenter bor och övernattar på Oslo Plaza. Hotellet används relativt ofta som plats för att arrangera stora middagar och andra viktiga möten mellan regeringsmedlemmar från många olika nationer.

Under våren 1995 har det förekommit en del hemliga möten som bl.a. uppföljningsprocesser och överläggningar av Osloavtalet som inleddes redan 1992. Fredsprocessen mellan Israel och PLO har haft flera hemliga möten på Oslo Plaza. Dessa var väldigt hårt bevakade från båda sidor. Men det pågick inga möten i slutet av maj eller början av juni som väcker utredarnas intresse.

Kan kvinnan vara en underrättelseagent från en främmande makt. Är det en underrättelseoperation som gått fel. Kan någon ha dödat kvinnan eller har hon tagit sitt eget liv.

Inga identifierbara tillhörigheter hittas i rummet och kvinnan har systematiskt bortklippta etiketter och logotyper på klädespersedlar och skor. Förfarandet är symptomatiskt med så kallade ”kalla operationer” utförda av underrättelsetjänster. Metoden används för att undvika att agenten spåras och identifieras av ordningsmakter och andra utredande organ.

Samstämmiga vittnesuppgifter påvisar också kvinnans hotellrum som städat, rent, oanvänt och orört. Kan det vara på det viset att hon använt rummet på Oslo Plaza som en ”säker plats”. Går något fel under en operation. Då finns möjligheten att ta sig till en fredad och säker position i form av ett sekundärt hus / lägenhet / hotellrum / lokal / fastighet för att avleda eventuella efterföljare.

Dörrlåset på hotelldörren hade med lätthet kunnat manipuleras till att dubbellåsas från utsidan i korridoren t.ex. av en underrättelseagent eller annan organisation. Det finns inga låsta dörrar för personer som verkar i dessa kretsar. Att forcera låsta dörrar kan utföras med teknisk utrustning som underrättelseorganisationer förfogar över. Men det går också att manipulera lås med betydligt mer vedertagna metoder.

Olika metoder för att manipulera låset på dörren från utsidan har i efterhand utförts och bevisat sig fungera med oerhörd enkelhet. Lämnar absolut inga spår efter sig.

Att dörren var dubbellåst och att detta enbart kunde göras från insidan av hotellrummet fick en central del i förundersökningen 1995. Utredarna ansåg det osannolikt att det kunde utföras från utsidan.

I underrättelsekretsar runt om i världen utmärker sig särskilt Sverige, men i viss utsträckning också Norge och Österrike, som mycket tillgängliga territorium att verka i. Dessa tre nationer är väldigt öppna, lättrogna och anses som mycket naiva. Lätt att passera gränskontroller och resa runt i. Dessutom väldigt bra utvecklad infrastruktur där det råder låg kontroll från ordningsmakten.

Led kvinnan av psykisk ohälsa & var hon deprimerad

Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd. Kan kvinnan varit deprimerad och åkt till Oslo bara för att ta sitt liv.

Utredarna behöver ta reda på kvinnans rörelsemönster de sista dagarna innan skotten i hotellrummet. De påbörjar nu en kartläggning av kvinnans aktiviteter.

Kvinnan bokar sin vistelse genom telefonbokningen på Oslo Plaza. Första bokningstillfället sker på måndagen den 22 maj. Den avser övernattning ett (1) dygn för en (1) person från torsdag 1 juni – fredag 2 juni. Vid det inledande bokningstillfället talar kvinnan engelska.

Nio dagar senare ringer kvinnan tillbaka till hotellet på onsdagen 31 maj. Kvinnan i telefonen insisterar att få tala tyska med bokningsagenten. Hon vill nu justera sin bokning och önskar istället ankomma redan under kvällen samma dag. Hon ändrar också antal personer från en (1) person till två (2) personer och uppger namnet, Lois Fairgate. Bokningsagenten på Oslo Plaza kontaktar housekeeping och meddelar att rum 2805 behöver förberedas för ankomst av två (2) personer.

Huvudkudde placeras i sängen

Housekeeping fyller på schampo, balsam och handdukar. Det placeras även en extra huvudkudde i sängen för att två personer skall kunna sova i sängen. Ungefär klockan 22.30 på onsdagskvällen observeras kvinnan i hotellets lobby. Hon checkar in klockan 22.35 och får två nyckelkort i form av plastkort. Därefter åker hon hissen upp till våning 28.

Enligt hotellets nyckelsystem registreras och loggas datum, tid och vilken nyckel som används vid upplåsning av hotelldörren. Klockan 22.44 registreras en (Nyckel ID: E18D0) av kvinnans två dörrnycklar som låser upp dörren till rum 2805. Samma natt registreras ännu en (Nyckel ID: E1580) upplåsning av hotelldörren klockan 00.21.

Ungefär åtta timmar senare på torsdagsmorgonen 1 juni loggas (Nyckel ID: E1580) en nyckel som låser upp dörren klockan 08.34. Utredarna misstänker att kvinnan kan ha kommit tillbaka till rummet efter att hon ätit frukost på hotellet. Vid lunchtid på torsdagen går två städerskor från housekeeping in i rum 2805 för att utföra en ”stanna-städning”.

Huvudkudden placeras i garderoben

De låser upp dörren vid tre (3) tillfällen kort efter varandra under tiden de arbetar med rummet. Klockan 12.44, 12.45 och den sista utförs klockan 12.50. De vittnar om ett orört hotellrum och endast en (1) person som sovit i sängen. Några minuter senare lämnar städerskorna rum 2805. Samstämmiga uppgifter från de två städerskorna vittnar om att rum 2805 var tomt. Ingen av gästerna var närvarande i rummet vid städtillfället. Observationer som gjordes vid städningen vittnar också om att endast en person har befunnet sig där och övernattat i rummet.

Kvinnan har med andra ord någon gång efter klockan 08.34 och innan klockan 12.45 på torsdagen lämnat sitt hotellrum. Efter klockan 12.50 på torsdagen finns inga fler upplåsningar av hotelldörren registrerade.

Inte förrän klockan 08.50 på fredagsmorgonen 2 juni. Hotellrummet har då varit tomt i upp till 24 timmar. Det registreras ett (Nyckel-ID: 08273) tredje nyckelkort som låser upp dörren till rum 2805.

Enligt vittnesuppgifter från receptionspersonalen kommer kvinnan till receptionen under fredagsmorgonen och förlänger sin vistelse på hotellet. Hon har vid detta tillfälle fått nya dörrnycklar i form av plastkort till sitt rum.

Under stora delar av torsdagen och hela natten mot fredag har kvinnan varit borta från sitt hotellrum. Vart har hon varit och vad har hon gjort i minst 20 timmar?

Meddelandet som receptionen skickade via tv-systemet på torsdagseftermiddagen klockan 14.19 gick obesvarat i nästan 19 timmar. Meddelandet besvaras inte av någon i hotellrummet förrän på fredagsmorgonen klockan 08.55. Fem minuter efter att kvinnan kommit tillbaka till hotellrummet efter att varit borta i minst 20 timmar.

Hotelldörren låses upp igen knappt två timmar senare, klockan 11.03 (Nyckel-ID: 08273).

Kvinnan beställer mat via room service från hotellrummets fasta telefon klockan 20.06. Maten levereras till rummet klockan 20.23. Klockan 20.57 knappt en halvtimma senare sänder receptionen ett nytt meddelande via tv-systemet. Denna gången använder någon fjärrkontrollen i hotellrummet och besvarar meddelandet redan efter åtta minuter, klockan 21.05.

Huvudkudden kan vara av betydelse

Klockan 21.05 på fredagen sker den sista spårbara händelsen från rum 2805. Hotellrumsdörren låses inte upp av några fler nyckelkort förrän vaktpersonalen påträffar kvinnan död i sängen på lördag kväll klockan 20:04. Kvinnan uppehåller sig i hotellrummet i 22 timmar och 45 minuter tills skotten avlossas.

Vad som egentligen hände under den tiden i rum 2805 har utredarna aldrig kunnat fastställa.

När kvinnan hittas död i sängen kan tekniker dokumentera att sängen ser ut som om två personer möjligtvis har befunnit sig i den eller använt den. Dessutom har någon lagt tillbaka huvudkudden i sängen igen, den kudden som städerskan placerade i garderoben under torsdagen. Två iakttagelser som kunde varit av betydelse men som inte fick uppmärksamhet.

Ingen dokumentation i förundersökningen nämner något om att säng eller sängkläder undersöks av tekniker för att finna eventuella hårstrån eller kroppsvätskor. Hotellsängen inklusive sängkläder slängs och förstörs kort efter händelsen.

Har någon hört eller sett något på våning 28

Kvinnans hotellrum 2805 vetter med utsikt ut mot Oslos stad. På våningen där kvinnans hotellrum är beläget finns totalt 25 hotellrum. På 90-talet kallades de sex översta våningarna på hotellet för ”The Tower” of Oslo Plaza.

En av utredarnas teorier som följt med utredningen från början var att kvinnan potentiellt kan spenderat tid i ett annat rum på hotellet. Uppgifter vid förhör med vittne talar för att kvinnan kan varit i sällskap med en okänd man. Mannen kanske checkade in på ett annat hotellrum. När kriminaltekniker undersöker rum 2805 påträffas en inplastad dagstidning från USA Today. På plasten kan tekniker säkra ett okänt fingeravtryck.

Gäster som var boende i ”The Tower” hade förmånen att kunna beställa valfri tidning/tidningar upp till hotellrummet varje morgon.

Vid granskning av den inplastade tidningsförpackningen framgår det att den egentligen var ämnad för rum 2816. Fyndet gav upphov till en rad nya frågeställningar.

  • Har kvinnan tagit dagstidningen från golvet i korridoren utanför rum 2816.
  • Har tidningen blivit levererad till fel hotellrum.
  • Har kvinnan haft besök i sitt hotellrum från någon i rum 2816
  • Har kvinnan besökt rum 2816 och tagit tidningen med sig

Okända personen i rum 2816

Ingen gäst på våning 28 har hört eller sett något vid tidpunkten för händelsen. Väldigt få personer på hotellet har lagt märke till kvinnan överhuvudtaget.

I förundersökningen framgår det inte om utredarna aktivt försökt få tag i personen i rum 2816. Utredarna utförde dörrknackning på våning 28 för att notera eventuella vittnesuppgifter. När utredarna knackar på dörren till rum 2816 öppnar ingen och utredarna fortsätter till nästa dörr. Samtliga gäster som bodde på våning 28 har i efterhand blivit identifierade. Gästen som var boende i rum 2816 har inte kunnat spåras eller identifieras.

Anledningen till att spåret med rum 2816 inte följdes upp noggrannare av utredarna bör nog sannolikt bero på att kvinnans dödsfall behandlades initialt som ett självmord. Det togs en rad olyckliga beslut i inledningen av utredningen som inte gått att reda upp i efterhand. Förundersökningen avslutas ett år efter händelsen på Oslo Plaza. Norska Polismyndigheten ”avslutar” fallet och skriver i förundersökningsprotokollet att det med 99.9% säkerhet är ett självmord.

Fallet förblir då samtidigt ett presumtivt coldcase fall.

Kan DNA från släktforskning lösa gåtan

Den oidentifierade kvinnan, Jennifer, begravdes (1996) ett år efter sin död i en omärkt grav på en kyrkogård i Oslo. Hon är fortfarande oidentifierad och ingen har efterlyst kvinnan än idag, 26 år efter händelsen. Hoppet om att kunna hitta kvinnans identitet har inte upphört. Under 2020 fördes diskussioner om att använda DNA från släktforskningsdatabaser för att kanske komma vidare.

Hade händelsen inträffat idag hade kvinnans död utretts på ett helt annat sätt. Polisen har idag tillgång till helt andra verktyg för att arbeta med brottsplatser. Den forensiska tekniken som utredarna 1995 fogade över är med dagens mått mycket bristfälliga.