Vem mördade Jeanette Johansson från Järna?

Fredag den 13 juni 1969 befinner sig den 20 åriga flickan Jeanette Johansson i Södertälje centrum. Jeanette och flera av hennes klasskompisar från skolan firar studentfest. De befinner sig i en lägenhet som tillhör en av deras lärare. Jeanette var en liten och nätt tjej till växten med rödfärgat hår. En skötsam tjej med fina omdömen från skolan. Att hon befann sig på fest var en ovanlighet. Jeanette föredrog istället att stanna hemma på helgerna för att läsa böcker. Hon var dessutom mycket flitig med pennan, hon skrev väldigt ofta i sin dagbok om livet, förälskelser, vänner och saker som hänt henne i vardagen.

Hon var bosatt i Järna, ett mindre samhälle utanför Södertälje tillsammans med sina föräldrar Margot, Åke och lillasyster Susanne 18 år. Jeanette hade stora framtidsplaner och såg fram emot en sommar med ledighet. Hon skulle längre fram under sommaren resa till Haag i holland och träffa en pojke hon lärt känna året innan. Planerna hennes var också att stanna kvar i Haag och arbeta som Au-Pair.

Men först skulle firandet av studenten avklaras. Jeanette hade lovat sina föräldrar att komma hem senast vid 23-tiden på fredagen. Släkten skulle under lördagen komma hem till familjen Johansson i Järna för att fira Jeanettes student. Hon hade dessutom själv bestämt alla festattiraljer dagen till ära.

Sista bilden tagen på Jeanette under festen i Södertälje bara timmar innan mordet. Bild: Polisen


Vid tillfället för festen hade Jeanette råkat ut för en halsinfektion. Hon var väldigt hes och hade svårt för att tala. Vännerna som befann sig på festen tillsammans med Jeanette vittnar om att hon var väldigt tyst under kvällen på grund av detta. Hon kunde i stort sätt bara viska. De vittnar också om att hon var väldigt trött under festkvällen. Det hade varit mycket för henne med skolan och studenten de senaste dagarna och hon hade bara sovit sju timmar på tre dygn.

Klockan passerar 23 och Jeanette med vänner lämnar lägenheten i Södertälje först vid 02.30-tiden. Jeanette blir erbjuden skjuts hem till Järna men tackar nej med förklaringen att hon blir åksjuk och mår illa när hon åker bil. Jeanette väljer istället att promenera hem i den ljumna sommarnatten. Det är en lång promenad till föräldrahemmet i Järna, drygt en mil lång. Vägen hon promenerar utefter är en landsväg med stora skogsområden runt i kring.

Lördagen den 14 juni vaknar Jeanettes familj upp och märker att hon inte har kommit hem under natten. Ett stort och intensivt sökande görs med helikoptrar, hundpatruller samt frivilliga och värnpliktiga går med i de skallgångar som polisen gör i skogarna. Dagar och veckor går utan att polisen finner ett enda spår av Jeanette. Under dessa veckor, som också är ett mycket betydelsefullt skeendet i en utredning, leds polisen in i återvändsgränder av vittnesmål och tips som gång på gång visar sig vara fel eller falska.

Efter nästan tre veckor kommer genombrottet som avslöjar vad som hände Jeanette. Fyndet görs av privatpersonen Allan Almgren som sysselsatt sig med att aktivt söka efter Jeanette. Allan hade varit ute och letat fyra gånger tidigare i terrängen men på helt andra platser. Allan hade nästa gett upp i den täta och snåriga terrängen när han plötsligt kände en doft som luktade förruttnelse. Doften blev starkare och starkare och femton meter längre in i snårskogen låg något. Allan var tvungen att peta bort lösliggande mossa och kvistar, då stack klädestyg fram. När han väl lyfte på kläderna såg han ett människoansikte. Vartefter han lyfte ytterligare mossbitar formade sig kroppen av en kortväxt flicka.

Polisen satte genast igång med en teknisk undersökning av platsen. Utredarna kunde konstatera att kroppen hade flyttats av gärningsmannen. Mordplatsen låg tjugo meter från där kroppen hittades. När polisen blottlagt Jeanettes kropp låg hon utsträckt på rygg med händerna ovanför huvudet. Hennes kläder var upprullade för att täcka ansiktet. Hennes underkläder föreföll vara orörda. Rättsläkaren tillsammans med den kriminaltekniska expertisen beslöt att frakta både kroppen och en stor del av marken under till rättsläkarstationen för grundlig teknisk undersökning. Obduktionen av kroppen visade att Jeanette hade slagits ihjäl med ett trubbigt föremål mot huvudet. Två dagar efter att kroppen hittats i skogen finner teknikerna Jeanettes studentmössa. Den var nedgrävd vid den plats som polisen pekat ut som mordplats. Men hennes skor och handväska hittades aldrig.

En avvikande detalj från obduktionsresultatet var hennes höga halt av alkohol i kroppen vid sin död. Vännerna som spenderade kvällen med Jeanette vittnar om att hon enbart druckit lite vin och lite öl. Men rapporten från rättsläkaren visade att Jeannette druckit sprit innan hon avled. Med anledning av vittnesmålen från vännerna ifrågasattes rättsläkarens resultat av spaningsledningen. Vilket resulterade i att rättsläkaren utförde en ny granskning. Men resultatet blev det samma, Jeanette hade druckit 20 centiliter sprit innan sin död och hade en promillehalt som var minimum 1,0. Men vännerna uppfattade aldrig Jeanette som berusad eller full.

Polisen avfärdade åter igen rättsläkarens resultat och vände sig till socialstyrelsen med begäran om en förnyad analys. Denna gången skulle en professor i retorisk alkoholforskning utföra uppdraget att analysera fallet med Jeanette. Resultatet av alla dessa utlåtanden och polisens egna teorier ledde till en ovälkommen prestigestrid mellan rättsläkaren, professorn och polisen själva. Allt detta kastade en dyster skugga över utredningen av Jeanettes mord.

Sammanlagt kom det 2000 tips till polisen och nästan 2500 personer förhördes om mordet. När riksmordkommissionen kopplades in skickades det också ut över 600 frågeformulär till hushåll i Södertälje. Polisen ville komma i kontakt med bilister som befunnit sig i området den aktuella helgen. Utredningen var för tiden Sveriges största spaningsarbete i kriminalhistorien. Tre månader efter mordet arbetade fortfarande ett tjugotal poliser med mordutredningen. Men allt eftersom inget i utredningen gav något spaningsresultat hamnade fallet snabbt på hyllan.

Ett år efter mordet arbetade endast en person med fallet. Det var förste kriminalassistenten Ferdinand Hellström på Södertäljepolisen. I sitt tjänsterum hade han över tre hyllmeter med utredningsmaterial om Jeanette. En av dessa pärmar innehöll listor med över 2500 namn på personer som förhörts. Hans arbetsdagar gick oavkortat ut på att metodiskt arbeta sig igenom namnen för att finna något samband.

Med åren föll mordet på Jeanette mer och mer i glömska. Ingen arbetade med fallet. Tills det fem år senare, i slutet av 1974, ringde en man till polisen i Södertälje. Det var en släkting till en mentalsjuk person som var inspärrad på en anstalt i Västervik. Släktingen var övertygad om att personen hade med mordet att göra. Vid närmare undersökning visade det sig att mannen ifråga var känd för flera kvinnoöverfall. Vid tiden då mordet på Jeanette ägde rum arbetade mannen i Södertälje. Vid förhör med dåvarande fästmö till mannen avslöjades att kvällen då Jeanette mördades hade mannen blivit nekad samlag. Han hade då sagt, -Då åker jag ut och raggar upp någon. Sedan hade mannen lämnat hemmet.

Vid tiden för mordet ägde mannen en vit Volvo. Polisen spårade upp bilen som nu hade haft flera olika ägare. Vid den tekniska undersökningen av fordonet kunde polisen säkra hårstrån och människoblod. Experterna som granskade fynden kunde inte utesluta att de kom från Jeanette. Men en av ägarna till bilen var säker på att blodet som polisen fann kom dit under tiden han ägde den.

Vid förhör med polisen erkände mannen att han mördat Jeanette. Men vägen till erkännandet var kantat av flera olika versioner. Allt från att han lånat ut bilen till en bekant som kört på Jeanette och slaget ihjäl henne, till att han själv gett Jeanette lift och slaget ihjäl henne för att hon inte ville ha sex. För att uppge fler uppgifter under förhören begärde mannen godis och cigaretter. Han blev därefter känd som godismannen.

Åtal väcktes mot mannen skäligen misstänkt för att han mördat Jeanette. Men den teknisk bevisningen kunde inte binda honom till brottet. En rad indicier pekade mot mannen samt att han erkänt mordet under förhör. I september 1975 beslutade länsåklagaren Bertil Carrick för att lägga ned åtalet mot mannen. Bevisningen ansågs inte vara tillräckligt för att hålla i en rättegång. Det avgörande beviset som kunde övertygat att han var gärningsmannen kunde eller ville han inte visa. Var Jeanettes väska och skor var. Dessa hittades aldrig och har aldrig återfunnits.

Fram till mitten av 80-talet kunde polisen inte utföra DNA tester på biologiska prover. Blod kunde enbart analyseras till en viss blodtyp. När väl DNA analyser kunde utföras på 80-talet skickades de utomlands för analys. Den första helsvenska DNA analysen utfördes inte förrän 1991. Tekniska undersökningar av brottsplatser som utfördes på 60-70-talet var långt ifrån så förfinade som de är idag.

Jeanette Johansson föddes 3 augusti 1948 och blev 20 år gammal. Lördagen 12 juli 1969 jordfästes hon på Överjärna Kyrkogård. Idag delar hon grav tillsammans med sina avlidna föräldrar på den gamla delen av kyrkogården. Fallet med Jeanette Johansson är formellt ouppklarat och preskriberades år 1994.

Inom poliskretsar talas det om att mordet är polisiärt uppklarat. Men långt ifrån alla inom polisen är övertygade om att ”godismannen” verkligen var Jeanettes mördare.