DEBATTARTIKEL –

Polisen spelar en mycket stor roll i att fånga upp livsstilskriminella som vill hoppa av. En övervägande stor del av alla som är intagna på anstalt faller tillbaka i kriminalitet. Ordningspolisen ute på våra gator och torg är ofta snabba med att försöka tala klarspråk med de gripna. Det är där och då som tidpunkten också är den rätta. Forskning av projekt i USA har påvisat att motivationen för att vilja ta sig ur kriminalitet är som störst när personen sitter anhållen eller gripen.

Det finns en generell bild av att tungt kriminella personer inte fäster något avseende vid att vilja ta sig ur det kriminella livet. Men ett väldigt stort antal av dem vill det. För att fånga upp dessa individer som vill få till en förändring krävs det insatser av alla svenska myndigheter tillsammans. Polisen, kriminalvården, socialtjänsten, frivården och andra övriga medverkande aktörer i samhället. Personerna måste få en effektivare hjälp med att tvärt bryta de destruktiva relationerna med gängmedlemmar och få ännu bättre hjälp med drogavvänjning än idag. En annan viktig komponent är att personen förflyttas långt bort geografiskt till en helt annan ort. De måste få en nystart och skapa nya sociala relationer, få ny bostad, utbildning eller ett arbete för att hitta tillbaka till en sund livstillvaro. Här krävs också ett nätverk runt personen för tät guidning och  slussning för att skapa en bra relation till den berörde.

Självfallet kan inte allt detta erbjudas utan motprestation. Det skall vara nolltolerans och inga ”andra chansen”. Därav är det ytterst viktigt att alla är med i den inledande fasen. Såväl flickvänner, mödrar och åklagare. Strategin måste byggas på kommunikation mellan alla parter. Handlingsplanen måste även appliceras inne på anstalten i form av grupp- eller forummöten. Omedelbart i samband med frigivning krävs det att myndigheterna initierar den slutliga planen och förflyttar personen till sin nya tillvaro. Denna nya tillvaro skall vara långt bort från alla gamla fotspår. Motivationen hos den fd. livsstilskriminella måste få vara att verkligen se fram emot ett nytt liv med nya möjligheter.

Återfallsrisken för att återgå till brott är som störst under de tre första månaderna efter frigivning. För att slagkraftigt motverka detta är det fullständigt ineffektivt att som idag låta personen återgå till sin gamla samfälldhet efter frigivning.  Resurserna för att förhindra återfall finns redan idag, men tyvärr utnyttjas de inte på ett effektivt och korrekt sätt. Samarbete, kommunikation och att vara konsekvent till handlingsplanen är framgångsreceptet. Men alla aktörer måste ro båten åt samma håll.

Det finns en samlad uppfattningen hos poliser att tillämpningen av frihetsberövande tvångsmedel inom brottsutredningar används alldeles för återhållsamt och att detta hindrar ett effektivt polisiärt arbete mot livsstilskriminella personer. Poliser känner också en stor frustration över att de aktörer de kommunicerar med är dåligt insatta i projekten och vad de handlar om. Detta gäller i synnerhet samarbetet med kommunala- och aktörer utanför själva rättsväsendet, t.ex. hos frivården.

%

Återfaller inom tre år:

Återfallsrisken är hög, ca 70% återfaller inom loppet av en tre års period.

Utbildning, bostad och ett arbete är viktigt för att byta livsstil.

Männen står för 95% av alla livsstilskriminella och är i 20 års åldern med i snitt 55 lagföringar per år.

Jag minns själv att det kom förslag och direktiv i början av 2000-talet gällande bearbetning av återfallskriminella i Sverige. Dessa var baserade på forskning från slutet av 90-talet, både från USA och England. Uppföljningen av deras strukturerade arbete visade mycket positiva resultat. Fler utarbetade rapporter och studier kom till den svenska polismyndigheten återigen år 2004. Dessa pekade än starkare på att en planlagd och strukturerad samverkan mellan samtliga myndigheter är en effektiv strategi för att arbeta med livsstilskriminella och gängkriminella. Regeringen gav 2011 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att säkerställa att åtgärder vidtogs gentemot livstilsskriminella. Första kvartalet 2014 kom en skriven utvärderingsrapport av dessa nya åtgärder. Den konstaterade i stort att inblandade aktörer inte förstått strategin och att resultatet av åtgärderna inte var riktigt mätbara.

Nu är det år 2017 och det är inte mycket mer som hänt, förutom att ännu fler rapporter har skrivits i ämnet. 

I Sverige finns det en egendomlig tilltro både från myndigheter och beslutsfattare att Polisen kan lösa problemet. Lite slussning och emellertid någon sorts drogavvänjning och problemet tror sig då vara avhjälpt. Det skapas slentrianmässiga utredningar och skrivs rapporter fram och tillbaka. Något riktigt nationellt och handlingskraftigt för att verkligen bemästra problemen med livsstilskriminella görs inte.

/ColdCases.Se

 

Publicerad 2017-10-03

 

 

 

Detta är en debattartikel och kan innehålla opinionsmaterial, spekulativa åsikter och åsikter grundade på personlig insikt varvat med fakta baserat från forskning eller annan expertis i ämnet. Åsikterna är mina egna, undertecknad skribent, om inget annat framgår.